Körtid: 2 timmar 30 minuter
>> Fullständig karta över resan
Idag vaknade vi klockan 10 och orkade inte stressa ned till frukosten som slutade serveras kl 10:30. Vi snoozade väckarklockan och tog det lugnt - vi hade ändå bestämt att gårdagens rundvandring i Berlin fick duga och att vi istället skulle börja röra oss mot färgeläget i Rostock.
Runt klockan 12 var vi utcheckade och klara från hotellet. Vi ställde in GPS:en att guida oss till staden Oranienburg (cirka 4 mil norr om Berlin) där vi tänkt besöka koncentrationsläget Sachsenhausen.
Vår färd från hotellet gick rakt genom centrala Berlin. Idag fick vi sakta åka genom folkmassan som samlats för att ta en bild på Checkpoint Charlie. En liten stund senare passerade vi Alexanderplatz med TV-tornet Fernsehturn. Linda gjorde sitt bästa för att föreviga tornet på bild från bilen medans vi rullade genom stoplysena, men jag kände att jag inte kunde lämna Berlin utan ett foto på tornet. Så jag svängde in i bussfilen, stannade och hoppade ut med kameran - oturligt nog i en position som innebar fullt motljus.
Det tog inte allt för lång tid till staden Oranienburg, nu gällde det bara att hitta till Sachsenhausen på GPS:en så vi kunde bli guidade även dit. Vi åkte genom några bostadsområden och stod slutligen framför de nybyggda murarna som visade att vi var framme.
Parkeringen var gratis och likaså inträdet till resterna av koncentrationslägret. Det enda som kostade något var guidekartan över anläggningen (50 cent). Redan här fick man känslan att detta inte var som alla de andra "sevärdheterna" som vi besökt. Här var man som land/stad inte stolta att visa upp anläggningen utan känslan som infann sig var mer att det var deras skyldighet.
Efter att ha promenerat runt utsidan av anläggningen fann vi tillslut vägen in. Det första man möttes av under den långa väg som förr skiljde SS-soldaterna och de intagna åt var bilder med beskrivande text för starka händelser som hade med lägret i Sachsenhausen att göra. Det var riktigt hemska saker och en av de starkaste bilderna (och text) handlade om dödsmarschen som genomfördes av SS för att evakuera lägret när trupper från Sovjet och de allierade närmade sig - många svalt eller sköts ihjäl när de inte orkade vandra längre.
När vi vandrat längst med den inledande vägen möttes vi av samma syn som de över 200.000 intagna måste ha sett när de anlände till lägret - Murar och en stor byggnad med en gallerförsedd port i mitten. På gallret i porten stod det "Arbeit macht frei" (arbete gör dig fri) som på många andra av de tyska koncentrationslägrena som upprättades före eller under det andra världskriget.
På andra sidan porten fanns en återuppbyggd fullskalig modell på den barriär av taggtråd, elstängsel och mur som skulle hindra att personerna skulle fly. Om man mot förmodan skulle lyckas ta sig förbi taggtråd och elstängsel så stod man på dödsremsan - här blev man skjuten om man upptäcktes av vakterna från något av de många vakttornen som låg längst med muren.
Upptäckandet fortsatte och vi besökte barackerna där de intagna spenderade natten, om de lyckades få tag på en sängplats. Det hörde inte till ovanligheterna att 400 personer klämdes in i en och samma barack. Här fanns även badrum med något som liknade fontänbassänger där 8-10 personer kunde samsas om vattnet.
Toaletterna låg även de i denna byggnad och fick endast användas på morgon och kväll. Där brukade det vara en väldig trängsel på grund av tidspress och det var inte ovanligt att gamla/sjuka föll och fick ligga på golvet i avföringen medan de övriga trampade på dem för att uträtta sina behov. Det finns även historier som berättar om SS-soldater som dränkte de intagna i toalettstolarna.
Promenaden runt lägret fortsatte till fängelsedelen som var byggd av de intagna arbetarna. Här fick högt uppsatta politiska fångar vistas i mörka kala celler. Tortyr var vanligt förekommande och utanför fanns 3 stycken pålar med en nedkilad metallstav. När vi stod där råkade vi höra en guide berätta att de användes av SS-soldaterna som en del av tortyren. Fångarnas händer bakbands och sedan fördes armarna upp över huvudet så att axlarna gick ur led - nu var de klara för att hängas upp på pålarna. Där fick de hänga någon dag och det var inte ovanligt med piskrapp och annan fysisk tortyr under tiden.
I bakre ändan av den stora gårdsplanen står idag ett stort minnesmärke över alla de 30.000 fångar som fick sätta sitt liv till på denna plats. Men det största intrycket av gårdsplanen är två andra saker som tidigare utspelade sig där. Det första var när guiden berättade om när några tusen fångar ställdes upp där ute, mitt i vintern då sträng kyla rådde. Där fick de stå under några dagar medan officerarna såg på medan de stupade en och en. Det andra intrycket av gårdsplanen är när officerarna radade upp de som skulle skjutas i mitten, framför samtliga intagna, för att sedan få ordern verkställd. Trots allt hemskt som hänt på denna plats blev man förundrat över den respektfulla tystnad som rådde bland besökarna, det var annat det än de plågosamma skrik som ständigt måste ha ljudit över anläggningen för ca 60 år sedan.
Med många starka och hemska intryck lämnade vi efter cirka 2 timmar koncentrationslägret Sachsenhausen bakom oss. Vi summerade det som en intressant upplevelse medan spåren efter något så hemskt fortfarande finns kvar.
Det tog oss något över 2 timmar att nå färgeläget i Rostock, som vi nu hade satt som mål på GPS:en. Vårat första stopp här blev ett besök i shoppen Easy Marked där vi fyllde bilen till bredden med alkoholhaltiga drycker. Totalt fick vi ned 6 plattor, 15 flaskor vin, 3 flaskor sprit, 3 bag in box och 2 6-pack med små vinflaskor - inte illa för att vara en TT fylld med kläder för två veckors semester.
Hungern hade börjat märkas och efter att ha lastat bilen började vi nu leta efter ett snabbmatshak. Klockan var inte mer än 19 och båten skulle gå 22:45. På GPS:en har jag McDonalds utmarkerat och vi valde ut den närmsta restaurangen. Färden dit gick genom en tunnel (som såklart var avgiftsbelagd med 2.50 Euro). På McDonalds stod vi i kö 30 minuter innan vi kom fram till disken och kunde beställa mat. Där fick vi beskedet (på knackig tyska) att de inte accepterade kortbetalningar. Utan Euro i fickorna fick vi besviket lämna och inse att vi kanske inte skulle få någon middag idag. Vi gjorde dock ett sista försök på Burger King som vi sett tvärs över gatan. Lyckligtvis accepterade de kort (sedan 2 månader tillbaka) och vi fick våran efterlängtade måltid!
Mätta begav vi oss till färjan där vi skulle checka in. Vi var 2 timmar tidiga och fick spendera en timma i kön inne på området innan vi fick åka ombord på färjan.
Med Scanlines får man hyttnycklarna via receptionen på båten. När vi kom fram dit frågade hon om våran hund var med (då vi bokat djurhytt). Vi förklarade att djurhytt var det enda tillgängliga när vi bokade och frågade snällt om hon hade något att uppgradera oss till - det hade hon! Så nu fick vi en djurfri hytt med fönster ut mot havet där vi skulle spendera natten.
Efter en kort rundvandring på båten såg vi att det satt folk överallt som försökte sova ostört i något hörn. Ute i vår korridor var det till exempel en utländsk skolklass som hade brett ut sina liggunderlag och sovsäckar istället för att boka en hytt. Riktigt shabbigt var det och efter en snabb tur i Tax Free'n gick vi in på hytten och la oss för kvällen.
