Showing posts with label Tjeckien. Show all posts
Showing posts with label Tjeckien. Show all posts

2010-07-30

Roadtrip - Dag 13 - Fredag (Prag - Berlin)

Körstrecka: 40 mil
Körtid: 5 timmar 30 minuter


>> Fullständig karta över resan

Hotellet i Prag bjöd på en bra frukost och man kan verkligen säga att vi har ätit riktigt bra under våran vistelse här! Efter frukosten packade vi bilen och körde ut den från den tajta parkeringen i hörnet på innergården. Det var inte några problem alls att få ut den idag då den BMW X5 som gjorde det besvärligt att parkera när vi kom var borta (även de gäster på hotellet).

Strax efter klockan 10:00 började vi leta oss ut från Prags kullerstensgator med räls för spårvagnar. När det var som värst och vi halkade oss fram på spår och kullerstenar lät som att bilen inte skulle hålla ihop för resten av resan. När vi letat oss ut från centrala Prag väntade dock en slät och fin motorväg som skulle ta oss närmare gränsen till Tyskland.

Färden fick dock inte vara behaglig särskilt länge då det tjeckiska vägverket bestämt sig för att stänga av hela motorvägen för reperationer lite längre fram. GPS:en visade ingen trafikinformation för detta och förbryllade vände vi och svängde av på första bästa avtagsväg - Nu väntade en ordentlig rundtur på landet!

Efter avtagsvägen hittade GPS:en en alternativ väg som den guidade in oss på. Vi for fram över landsbygden genom små (halvt förfallna) byar. Skicket på vägarna var nästan som kullerstenarna inne i centrala Prag och hastigheten fick sänkas markant. Nästa överraskning blev att asfaltsvägarna genom byarna byttes ut mot gropiga grusvägar över kullarna.



Med något mindre än halv tank och på väg rakt ut på landet kändes det inte helt OK! Men efter något mer än en timmas körning nådde vi åter de något större landsvägarna och vi kunde nu även tanka upp bilen. Stället där vi tankade visade sig vara endast några få minuters körning från den tyska gränsen och staden Bad Schandau.

Kort efter gränsen stannade vi och programerade om GPS:en, här i närheten hade vi nämligen en sevärdhet att besöka, då vi nu befann oss i Saxiska Schweiz. Vi stötte åter på en avstängd väg och fick ta ännu en tur på landet (nu i Tyskland) på vägen mot Bastei. Nu fick vi chansen att se lite av Sachsiska Schweiz!

Efter cirka 15 minuters skogskörning nådde vi fram till avtagsfarten mot Bastei. Vi möttes av en stor parkering vid något som såg ut som en busshållsplats. All information var på tyska men det kändes som att vi var på rätt spår. Vi parkerade och hoppade på bussen ut till sevärdheten.

Bussfärden på 3 kilometer avverkades snabbt och efter en kort promenad var vi framme vid de fantastiska saltstensklipporna. De har blivit hårt åtgångna av tidens tand och skjuter upp som pelare ur marken. När man står uppe på dem erbjuds man som besökare även en fin utsikt över dalen där floden ringlar sig fram mellan skog och äng.



Anledningen till att vi åkte ut hit var en gammal stenbro som är byggd mellan några av dessa saltstenspelare. Den erbjuder besökarna att ta sig ännu längre ut bland bergen för att upptäcka området.



Längst ut efter bron finns även en liten gångväg med en betalentré på 1,5 Euro. Vi trodde att detta endast var för att få se bron från en något bättre vinkel. Motvilligt betalade vi och gick in. Bakom planket var det gångar av metall uppbyggda mellan bergen för att besökarna enkelt skulle kunna ta sig fram.



Här bjöds vi på en fin utsikt över bron, men huvudsyftet med denna "slinga" var att visa upp resterna av en medeltida stad som varit byggd med saltstensspetsarna som sin grund. Vi fick se alla möjliga små hus, vakttorn och vattencisterner under våran rundvandring på gångarna mellan pelarna - intressant var det (information fanns även på engelska)!



Tillbaka vid huvudanläggningen tänkte vi nu äta lunch. Vi ställde oss i kön och fick snabbt se att det var micrad frysmat som serverades från kafeterian. Detta gjorde att vi snabbt beslöt oss för att strunta i lunchen och köra vidare mot dagens slutdestination, Berlin.

Resan till Berlin och vårat hotell Holiday Inn Express gick väldigt smidigt. När vi åter blev guidade rakt på hotellet av GPS:en behövde vi bara köra ner i deras privata parkeringsgarage för att sedan packa ur bilen och checka in. Tyvärr så verkade det som att våran bokning via Hotels.com inte verkställts av hotellet, de hade information om att vi bokat men de hade inte reserverat något rum. Detta ledde till att det nu var slut på rum med dubbelsängar som var rökfria och vi fick därför nöja oss med två separata sängar för natten - trots att vi bokat queen size.

På rummet fräschade vi till oss lite snabbt och gick sedan ut för att upptäcka Berlin. Vi tog sikte mot Checkpoint Charlie (gränsövergång mellan Öst och Väst-Berlin) som var den närmaste sevärdheten från vårat hotell. Vid den gamla gränsövergången hittade vi även våran middagsrestaurang för kvällen där vi kunde mätta våra magar efter det misslyckade försökte till lunch.



Själva sevärdheten var inte allt för märkvärdig och var därför ganska snabbt avklarad. Trötta efter en hektisk dag och med insikten att Berlin är STORT vände vi nu och promenerade tillbaka till hotellet för en lugn kväll med varsin cappuccino i lobbyn.

Red & Blue Design Hotel Prague

Information
Hotellnamn: Red & Blue Design Hotel Prague
Stjärnor: ++++
Hemsida: http://www.redandbluehotels.com/
Stad: Prag
Land: Tjeckien

Besöksmånad: Juli
Typ av rum: Dubbelrum
Internet: Ja, Kostnadsfritt
Frukost: Ja - Buffé, Ingår
Parkering: Ja - Privat, Tilläggskostnad
Bokat via: Booking.com

Kostnader
Kostnad per rum/natt: 762 SEK
Parkeringskostnad per dygn: 11 Euro
Vatten från minibaren:
Champange från minibaren:

Omdömen
Betyg: 8 av 10
Rum: Trevliga rum med mycket utrymme och ny inredning. Stort badrum med badkar. Sköna sängar!
Frukost: Stor variation och liknar den man kan får hemma i Sverige. Man kan lätt äta sig mätt!
Internet: Väl fungerande trådlöst internet.
Parkering: Privat innergård med parkering. Trångt men avskilt.

Positivt: Stora rum, fräscht hotell och hjälpsam personal.
Negativt: Fläkt i badrummet som inte gick att stänga av, för stora kuddar i sängen och något långt gångavstånd till Karlsbron.

Rekomenderas hotellet: Ja





2010-07-29

Roadtrip - Dag 12 - Torsdag (Prag)

Idag vaknade vi mätta efter gårdagens goda middag! Vi kom dessutom i säng ganska sent och beslutet att sova förbi frukosten var inte svårt - trots att det var första gången vi gjorde det under resan. Vi vaknade strax efter klockan 10 av att telefonen ihärdigt försökte väcka oss ur sömnen större delen av morgonen.

Vi gjorde oss i ordning för en dag på stan och lämnade hotellet runt 20 i tolv.

Första sevärdheten att bockas av från våran lista över saker att se var de dansande husen. De låg en kort promenad (cirka 10 minuter) från vårat hotell. Det är en ganska knepig sevärdhet att beskåda då trafiken passerar alldeles intill i full fart.



Efter att ha sett och fotograferat dessa underligt designade hus så promenerade vi längst med floden upp till Karlsbron. När man spanade ut över floden såg man små trampbåtar med turister som paddlade omkring i strömmen. Hade vädret varit bättre hade detta helt klart varit ett mysigt sätt att fördriva någon timma!

Vi kom raskt fram till brofästet för Karlsbron. Där gick vi ut en bit på bron och trängdes lite med många av de turister som var i full fart med att utforska Prag. Vi stannade inte länge vid Karlsbron utan fortsatte istället in i stans små gränder.



Gränderna mynnade tillslut ut mot ett torg där kyrkan med det astronomiska uret har sin boplats. När vi kom dit var klockan strax innan 13:00 och det hade samlats massor med folk nedanför som förväntansfullt stirrade upp mot klockan. Brevid oss hörde vi en engelsktalande guide som räknade ned för sin grupp och även vi började ana att det skulle hända något.



När uret visade 13:00 öppnades luckorna uppe vid klockan och massa olika figurer började titta fram. Spektaklet avslutades med en trumpetfanfar från toppen av tornet och när den tystnade utbröt applåder och visslingar från den samlade folkmassan nedanför.

Även applåderna tystnade så småningom och folkmassan började nu skingra sig för att springa vidare i Prag och upptäcka det som bör upptäckas. Jag och Linda dröjde oss dock kvar nedanför det astronomiska uret en stund för att försöka få lite bättre bilder nu när trängseln var borta.

Då ställer en äldre herre (75-85 år) sig brevid mig. På knackig tyska försöker han skapa kontakt och när han märker att det inte fungerar växlar han över till en ännu sämre engelska. Det jag kunde urskilja av hans budskap var att det skulle vara fint att besöka insidan av kyrkan och att det där fanns mycket historia. Tillslut lyckades han även få ur sig att han var guide och att det kostade mellan 25-50 tjekiska krona att få en privat visning av honom i 10 minuter. Personligen så har jag svårt och se att någon nånsin tagit del av hans tjänster!

Vi vandrade vidare i stan och hamnade tillslut på gatan där de flesta märkesbutikerna höll till, det var allt från Prada, Gucci, Valantino och Fendi med flera som kantade gatan med sina skyltfönster. Här hittade vi en mysig restaurang vid namn Pravda som hade en trevlig uteservering på trotoaren. Här slog vi oss ned för en lunch och jag beställde in den tjeckiska specialiteten Gulasch på biffkött (gott var det).

Rätt som det var öppnade sig himlen och regnet började falla intensivt i små fina droppar. Som tur var satt vi skyddade under restaurangens markis, men andra hade inte samma tur. Det äldre sällskapet som satt utanför oss var halvt skyddade och började genast att hoppa runt under sitt parasoll i ett försök att få skydd - vilket dock misslyckades.

regnet avtog ganska snart och lagom tills att vi ätit klart hade det slutat helt. Vi frågade servitören vart närmaste shoppingområde låg och han pekade ut en galleria på kartan vi hade med oss. Halvvägs till gallerian kände jag att något saknades på min axel - jag hade glömt stativet på restaurangen! Snabbt fick jag jogga tillbaka för att hämta det medans Linda stannade vid slutet av torget. Där fick hon bevittna när en butiksägare anföll en äldre herre som lämnade en butik (varför vet vi inte).

Vi spenderade någon timma inne i gallerian Palladium och alla dess affärer utan att göra något fynd. I stort kan man säga att det är samma utbud och pris som hemma.



På vägen tillbaka till hotellet promenerade vi över Karlsbron. Vi stannade nu och beskådade många av de tecknare som var i full färd med att göra både porträtt och karikatyrer av de modiga sam satt sig på stolarna framför dem.

Vid brofästet på andra sidan fanns det även en liten annorlunda butik som bland annat sålde små handgjorda änglar. Då Linda samlar på änglar så var hon sugen att köpa en, men då det var en liten butik fick endast 2 personer samtidigt vistas i den - och nu stod det 2 tanter där inne och velade fram och tillbaka.



Vi gav det 20 minuter i hopp om att de skulle ha bestämt sig och lämnat butiken, men icke! När vi gick stod de fortfarande och velade om betalningen då de försökte betala Eurosumman med tjeckiska krona.

Utmattade kom vi tillbaka till hotellrummet och hade nu tänkt att ta ett bad för att kurera våra ömmande fötter. Vi kom dock aldrig så långt att vi tappade upp vattnet, utan vi la oss på sängen och råkade somna cirka 2 timmar innan vi vaknade och undrade vad klockan var - Nu var det dags för middag!

Idag hade vi tänkt att slå på stort när det gällde middagen. Gårdagens mat blev en succé och vi bestämde oss för att gå tillbaka till restaurang Olympia idag igen. När vi satte oss vid bordet blev vi igenkända av servitrisen som serverade oss igår och hon var snabbt framme vid vårat bord och gav oss menyer. Hon rekomenderade även en rätt bestående av 4 olika flamberade köttsorter med potatis, sallader och diverse såser. Vi lyssnade på hennes råd och beställde in en sådan rätt - FANTASTISKT gott var det!

Till efterrätt prövade jag deras äppelstrudel med tillhörande kanelglass och äppelbitar medans Linda åt chokladsufflé - även det var helt fantastiskt och det kändes nu som att vi skulle behöva rulla därifrån på grund av all mat vi stoppat i oss

Promenaden hem var välbehövlig och skön. Framme på hotellet lade vi oss i sängen och skummade igenom dagens fångst av bilder innan vi somnade på våra enorma huvudkuddar.

2010-07-28

Roadtrip - Dag 11 - Onsdag (Salzburg - Prag)

Körstrecka: 37 mil
Körtid: 5 timmar 30 minuter


>> Fullständig karta över resan

Idag blev det en tidig uppstigning till frukosten på Best Western Hotel Elefant. Anledningen till detta var att vi hade planer på upptäcka Salzburg i solljus innan vi lämnade staden för den här resan.



Vi beskådade de mest klassiska sevärdheterna i Salzburg under våran tur i staden. Bland annat fick vi se fästningen uppe på berget, Mozarts födelsehus med de annorlunda ringklockorna och alla ekipage bestående av häst och vagn.



Under morgonturen hann vi även med lite shopping för att försöka hitta något långärmat, då vädret nu börjat bli kallare än vad vi hade planerat för.

När vi tyckte oss ha sett tillräckligt av staden återvände vi till hotellet och packade klart väskorna. Där efter checkade vi ut och sa hej då till den trevliga personalen som hjälpe oss ut. Idag hade vi bestämt oss för att bära väskorna till parkeringsgaraget istället för att köra in bilen i den bilförbjudna zonen (på grund av att väldigt mycket folk rörde sig i det området).

Då vårat besök i Berchtesgaden och Kehlsteinhaus igår inte blev så lyckat bestämde vi oss för att göra ett nytt försök idag. Vi knappade in Hintereck på GPS:en och letade oss sakta men säkert ut från Salzburg stad. Resan till Berchtesgaden skulle ta cirka 30 minuter.

Framme vid parkeringen till Kehlsteinhaus insåg vi att det kunde bli knepigt att ställa bilen någonstans utan att behöva gå en bit, trots att klockan inte slagit 12 ännu. Förhoppningsfulla chansade vi dock och åkte så nära vi kunde komma. Vi timade det rätt och hittade en bil som skulle lämna precis när vi kom. Snabbt svängde vi in i parkeringsluckan och log belåtet åt våran chansning!

Vi betalade parkeringen och observerade vart de övriga turisterna tog vägen. Många gick mot (vad som skulle visa sig vara) restaurangen och museet - så vi följde efter. På plats började vi leta efter en ingång till någon form av bergbana som skulle ta oss till toppen - vilket vi inte såg skymten av!

Fundersam ringde jag hem till pappa (som hade besökt detta ställe cirka 3 veckor tidigare) och frågade om vägvisning. Det visade sig att det inte fanns någon bergbana, utan det var bussar som skulle ta oss upp för en slingrig väg till toppen. Med hjälp av pappa lyckades vi lokalisera bussarna och biljettkontoret. Vi köpte snabbt biljett (31 Euro för 2 personer) och hoppade på första bästa buss för att ta oss upp till sevärdheten.

Vägen upp var till en början plan och fin och gick genom en grön lummig skog. Denna miljö byttes snabbt mot smala slingriga vägar (med ett tunt lager asfalt ovanpå kullerstenar) som slingrade sig längst med sidan av berget! Här åkte 4-5 bussar i kolonn (1 kolonn upp och 1 kolonn ner). Det var en hissnande åktur och kändes betydligt läskigare än när man kör själv på samma typ av vägar - tror det beror mest på att TT'n är så låg jämfört med hur man sitter i en buss.



På toppen dit bussarna tog oss möttes vi av något som kunde liknas med en stor vändplats för bussarna. Här släppte de av alla turister och vände för att plocka upp nya och påbörja nedfärden igen.



Vi som precis kom upp ombads att köa till ett kontor där man skulle stämpla återresa på sin biljett (så det inte blev kaos på grund av för lite platser på bussarna) och sedan bege oss in i den långa tunneln som tog oss till en vänthall i berget. Vänthallen ledde i sin tur till en väldigt exklusiv hiss (där det rådde fotoförbud) som skulle ta oss 124 meter direkt in i Kehlsteinhaus.



När hissdörrarna öppnade sig uppe i huset begav vi oss direkt ut på bergsryggen för att beundra Kehlsteinhaus på avstånd. Tänk att både huset och vägen upp dit byggdes klart under 13 månader!



Vi vandrade runt och njöt av utsikten denna klara dag. I fjärran kunde vi skymta Salzburg som vi lämnat under morgonen och på andra sidan berget, långt där nere, låg en klarblå sjö vid namn Königsee.



Temperaturen här uppe på 1834 meter var +10 grader, men när solen tittade fram värmde den skönt!



Tankarna började fantisera om hur underbart härligt det måste ha varit för Hitler (som huset byggdes åt) att sitta ensam här uppe en varm sommardag - helt knäpptyst (med undantag från några få fåglar) och en storslagen utsikt.



När vi utforskat denna historiska plats under 1 timma skyndade vi oss tillbaka till hissen som skulle ta oss ned till parkeringen igen. Vi stannade dock upp en kort stund för att njuta en sista gång av vyerna!



Nu hade vi bara 15 minuter på oss tills bussen som vi bokat skulle avgå - och den ville vi inte missa då vi hade en relativt lång körning framför oss.

Klockan 14:50 lämnade vi Kehlsteinhaus bakom oss och hade nu destinationen satt mot Prag i Tjeckien. GPS:en skvallrade om att det var en resa som skulle ta cirka 5 timmar att genomföra (om allt flöt på så man kunde hålla hastighetsbegränsningarna). Tyvärr så har slutar motorvägarna en bit innan den Tjeckiska gränsen och detta är något som verkligen kan innebära störningar i körrytmen.

Efter att ha legat bakom lastbilar större delen av sträckan sedan motorvägarna slutade hade vi äntligen kommit om dem. Då nådde vi gränspassagen mellan Österrike och Tjeckien. Här blev vi såklart invinkade av gränspolisen som ville se pass och papper för bilen. En efter en svischade lastbilarna som vi nyss passerat förbi oss och vi fick därför börja om på nytt.

Vid gränsen passade vi även på att tanka upp, då jag inte hade så stor koll på hur det såg ut med tankställen på den tjeckiska lantbyggden. Under de första milen som passerades efter gränsen la vi märke till lättklädda tjejer som stod vid vägkanten och vinkade. Antagligen så var detta "reklam" för gränsbordeller (då prostitution inte är lagligt i Österrike) och min bild av Tjeckien från senaste besöket fick ännu mera vatten på kvarnen.

Städerna vi passerade under våran färd mot Prag såg inte mycket ut för världen. Det var väldigt mycket förfallna hus som vi skymtade längst med vägen. Men ibland kom det några ljusglimtar av nybyggda fina hus med trevliga bilar på uppfarten.

En till sak som verkade vanligt var små egna stånd längst med vägkanten. Vad de sålde lyckades vi inte riktigt klura ut medans vi passerade dem. Men det såg inte tillräckligt lockande ut för att stanna i alla fall.

Efter någon timmas bilfärd i Tjeckien kom vi in i ett riktigt ösregn. Det kändes som att himlen hade öppnat sig och ned föll små (men MÅNGA) fina droppar vatten som skymde all sikt och la sig som en fin hinna på vägen. Tempot i trafiken saktade ned betydligt och vi började oroa oss för våran tidsplan och den väntande middagen i Prag.

Regnet avtog ganska snabbt och vi kunde åter lägga oss i ett behagligt tempo längst med de tjeckiska landsvägarna (de påminner om motorvägar, men är endast enkelfiliga) och nådde Prag klockan 20:00 - ganska exakt vad GPS:en lovat oss vid start.

Det var inga problem och hitta hotellet och vi lyckades även parkera direkt utanför på en temporär plats. Incheckningen gick sent då det var några gamla tanter föra oss som hade stora problem att förstå vad de skulle betala för. Vi fick slutligen hjälp och kunde nu börja lasta ur bilen och ta upp sakerna på vårat hotellrum.

När sakerna var uppe på rummet så skulle bilen även den få en övernattningsplats. Denna parkering låg på hotellets innergård och vi blev visade vilka portar vi skulle åka igenom för att komma dit. På innergården letade vi efter plats nr 7 som visade sig ligga i hörnet, och framför stod en BMW X5. Det var tajt som tusan att komma in på våran reserverade plats, men det gick och nu kunde vi nu leta oss ut i Pragnatten för en bit mat.

Efter rekommendation av receptionisten på hotellet föll valet av matställe på Restaurang Olympia där vi åt varsin Entrecoté med klyftpotatis. Riktigt bra mat var det och vi blev ordentligen mätta och belåtna. Nöjda vandrade vi tillbaka till hotellet för en skön (och efterlängtad) nattsömn efter att ha besökt 3 länder under dagen!