Ingredienser 500 g fläskfilé 2 paket bacon 1 paket chilikorv
½ burk svarta oliver (urkärnade)
½ burk syltlök
½ burk feferoni 1 näve rosépeppar
½ tärning köttbuljong
7 dl grädde
Tillagning Börja med att skiva fläskfilén och skär sedan bitarna på mitten. Skiva även upp bacon och korv i ca ½ cm breda skivor. Värm upp en gryta och stek först fläskfilén, lägg sedan i bacon och chilikorv i grytan och ge dem en lätt stekyta. När köttet är stekt fylls grytan med grädde, oliver, syltlök, feferoni, rosépeppar och köttbuljong - detta får sedan puttra på svag värme i ca 30 minuter. Servera med ris!
I helgen har älsklingens föräldrar varit nere på besök här i Stockholm. Det har inneburit trevligt sällskap och roliga aktiviteter - ikväll var det dags för bowling!
För min del brukar det gå ganska bra när vi spelar, senast hade jag nästan 200 poäng i en serie! Men ikväll gick kloten inte alls dit jag ville, och jag fick därför se mig slagen av både Linda och hennes pappa i poängskörden.
Igår genomfördes förändringen inne i min garderob. Som man kunde se på förebilden i föregående inlägg så behövde den vänstra sidans förvaringssystem göras i ordning och optimeras. Med alla tillbehör på plats blev detta ett ganska snabbt bygge, även om grannarna inte lär ha uppskattat borrandet i betongen (27 stycken hål).
Nu har jag ordentligt med plats och utrymmet vid datorn var efterlängtat! Stort tack för hjälpen pappa - det blev riktigt bra!
Nu behöver jag bara skaffa en "mindre" kontorsstol istället för den provisoriska pallen, så är allt fixat där inne.
Tanken har länge funnits på att göra om lite inne i min garderob, där bland annat den stationära datorn står. Jag behöver ett större skrivbord (för att få plats med mus och tangentbord brevid varandra) samtidigt som utrymme till förvaring alltid är önskvärt!
Jag vet hur jag vill göra så idag åkte pappa och jag till Bauhaus och köpte delarna. Vi hann dessutom såga dem i rätt längd innan vi slutade för kvällen.
Imorgon börjar monteringen och just nu ser det ut enligt nedan i garderoben (rörigt värre)!
Efter bara några få arbetsdagar blev det dags för den första efterlängtade helgen efter resan till Thailand! Kropparna har känts trötta (troligtvis beroende på jetlag och brist av sol) och det har därför blivit mycket sömn. Dessutom har kläderna från resan tvättats och lagts undan i garderoben igen, i väntan på den svenska sommaren.
Utöver detta så har vi även varit förbi och träffat familjen ute på Värmdö över en fika och middag. Där visade vi bilder och berättade om resan + att vi började prata om vad vi ska göra för spännande nästa vinter!
Helgen avslutas med fotboll och myskväll, nu hoppas vi på att Zlatan får näta!
Då var man tillbaka i vardagen igen och allt snurrar nästan på i vanlig takt. Tänk vad snabbt det går att komma in i rutinerna!
Vi har dokumenterat vår resa till Thailand flitigt (med hjälp av kamerorna) och om minnet skulle svika framöver så har vi totalt cirka 1300 bilder att fräscha upp minnet med. Just nu bläddras just dessa bilder igenom för att tillslut få något att skicka upp till resedagboken/Facebook samt välja ut vilka som tillslut ska få vara med i fotoboken för denna resa!
Ett trevligt "jobb" som lätt får tankarna att drömma sig tillbaka!
Somliga säger att en vecka i det Thailändska paradiset är för lite för att kompensera den långa flygningen som det innebär. Med facit i hand kan både jag och Linda säga att det är värt det, många gånger om!
Vi hade en underbar vecka med stora variationer. Resan inleddes med tågförseningar (Arlanda Express) och fortsatte sedan med en oväntad natt i Bangkok.
Vi flög inrikesflyg från Bangkok till Trat och när vi väl kom fram till Koh Chang tog vi oss upp för värre serpentinsvängar än vad vi var med om i de franska Alperna.
Under veckan hann vi njuta av strålande sol, klarblå himmel och temperaturer som låg en bra bit över 30 grader i skuggan - solsäkrare än så blir det inte!
Allt detta medans vi njöt av lugnet på vår strand Klong Prao, rycktes med i tempot på stranden White Sand Beach, spanade elefanter, badade i vattenfall och upptäckte den otroligt härliga skärgården utanför Koh Chang (med Koh Wai som en gömd, och glömd, pärla)!
Då var dagen för hemresan kommen! Den började med en tidig uppgång och med det även en frukost. Under frukosten höll vi utkik efter Kjell och Christina så att vi kunde säga hej då, men de hade nog valt att ta en skön sovmorgon.
När vi ätit klart traskade vi iväg till receptionen för att betala hotellräkning, som vi satt upp ett par luncher och andra småsaker på - den landade tillslut på cirka 1500 Bath, vilket blir 375 kr.
20 minuter tidigare än utsatt tid ringde telefonen på rummet. Det var receptionen som meddelade att vår transport till färjan (och flygplatsen i Trat) var framme. Som tur var hade vi packat allt kvällen innan och var redo att åka. På vägen ut passerade vi rum 103 där Kjell och Christina bodde och passade på att skicka in ett internetkort med en tillhörande lapp, där vi tackade för sällskapet och önskade dem en fortsatt trevlig vistelse.
Minibussen packades full med 6 personer och tillhörande väskor innan vi började klättringen upp för bergen mot färgeläget på den norra änden av ön - en klättring som får vägarna i Alperna att blekna (tyvärr är det svårt att fånga det på film när man befinner sig mitt i dem).
Ombord på färjan gick vi högst upp i passagerarutrymmet och tittade hur de försökte pressa in så många bilar som möjligt på bildäck för sedan kasta loss och ge oss av mot andra sidan, som låg 30 minuter bort.
Den kvarvarande bilfärden mot flyplatsen i Trat gick smidigt och vi var snart framme på en "stängd" flygplats. Vi satte oss i incheckningsutrymmet och väntade en timma innan vi kunde börja lämna in väskorna och gå igenom säkerhetskontrollen. Man undrar dock hur mycket nytta säkerhetskontrollen på denna flygplats gör då det inte finns en enda vägg på hela byggnaden!
På andra sidan säkerhetskontrollen fanns gratis wifi, så jag och Linda passade på att surfa och uppdatera oss med vad som hänt på hemmafronten i väntan på att planet skulle komma. Medan vi satt där hördes sedan ett brummande långt bort, det närmade sig med hög hastighet och rätt som det var hade planet landat på landningsbanan. Nu blev det stor aktivitet på flygplatsen då de nya passagerarna skulle av planet och vi skulle på.
Flygresan på knappt en timma gick fort och det var knappt så att fikat hann sköljas med juicen innan det var dags för att stiga av i Bangkok. Med väskorna uthämtade var det nu dags att byta terminal och checka in bagaget på nytt.
Som tur var stod en representant från Fritidsresor efter "tullen" och pekade oss i rätt riktning. Med väskorna incheckade och säkerhets + passkontroll passerade hade vi nu två timmar att fördriva innan boardingen av vår Boing 747 skulle påbörjas. Som tur är finns det ett stort utbud av butiker att besöka på Suvarnabhumi.
När vi boardat flygplanet och satte oss brevid varandra knastrade det till i högtalaren. Boardingen var nu slutförd och kaptenten informerade oss om resan, som beräknades ta 10 och ½ timma.
Flygningen var lugn och vi hade endast lite mindre turbulens strax efter starten. Över Moskva var det dessutom klart väder och vi kunde då identifiera vad det var vi såg genom flyplansfönstret.
20 minuter försenade på grund av motvind sattes vår gigant till flygplan ner mjukt som en fjäder på Arlandas landningsbana. Nu var vi åter hemma i Sverige och Stockholm efter en underbar vecka i Thailand!
Efter en underbar vecka i ett varmt och solig Thailand är det nu dags att bege sig hem till Sverige igen. För tillfället sitter vi på Trat airport, vilket innebär att vi lämnat Koh Chang bakom oss och nu väntar på inrikesflyget till Bangkok.
Därifrån tar vi oss sedan vidare till Sverige med hjälp av en Boing 747 - en flygning som beräknas ta ca 10 timmar.
Resedagboken kommer under veckan att få tillökning av 2 stycken nya inlägg (dagens och gårdagens händelser).
Sista heldagen i Thailand började även den med en skön sovmorgon. Frukosten på VJ health & Spa Hotel är ju som sagt inget man skriver hem om och därför gör det inget om man missar den!
Förmiddagen spenderades vid poolen där vi försökte fånga upp så mycket sol som möjligt med våra kroppar - idag skulle det stekas! Vid ett tillfälle slumrade både jag och Linda till och vi vaknade sedan med ett gemensamt ryck. Solen hade gjort att vi båda var i stort behov av ett svalkande bad i poolen och lite vätska i form av dryck.
För att återställa vätskebalansen beställde vi därför in varsin vattenmelonshake (50 Bath per shake) - riktigt goda är dom! Vi pressade en stund till i solen vid poolen innan det blev dags för ännu en lunch på hotellets restaurang.
Efter lunchen gick vi ned till stranden och spenderade eftermiddagen där. Bland annat vadade vi ut i vattnet och spelade strandtennis - det nya rekordet för dagen blev 44 stycken bollningar till varandra.
När vi spelat klart satte vi oss ned i Andamanhavet, med vatten upp till bröstet. Här tittade vi in mot stranden och kunde konstatera hur bra vi hade det och att det är just det här (solen, värmen och friheten) vi kommer sakna när vi imorgon påbörjar resan hem mot Sverige. Här ute i vattnet summerade vi även veckan och kom överens om att det var klart värt den långa resan, trots att vi bara varit här en vecka!
Idag hade vi även bestämt oss för att dröja oss kvar på stranden för att bevittna vår sista solnedgång i Koh Chang, för denna resa. I väntan på solnedgången passade vi på att ta några kort på oss tillsammans i de underbart sköna hängmattorna som ligger vid strandkanten brevid vårt hotell.
Då hängmattorna gjort sitt och vi fått vår bild satte vi oss åter vid borden nere vid stranden och spelade Yatzy. Under den tiden vi spelade idag blev det "bara" en yatzy, jämfört med de fem (under samma omgång) som vi råkade ut för under Thaifun-båtturen (Dag 5).
Slutligen började solens strålar klämta strax ovanför horisonten och det var snart dags för solnedgång. Nu var det dags för de obligatoriska hoppbilderna!
Med hoppbilderna tagna stannade vi kvar på stranden en stund till för att se solen försvinna helt. Medan vi väntade kom Kjell ned till oss på stranden för att småprata lite. Han och Christina hade besökt en av de närliggande stränderna under dagen och ville höra sig för hur det var med oss. Vi gick upp till Christina som simmade sina dagliga rundor i poolen och fortsatte samtalet där. Vi gav dem vårt strandtennis-set (i hopp om att de kunde slå vårat rekord på 44) innan jag och Linda gick för att göra oss kvällsklara.
Det blev en powernap på rummet innan vi gick ner till stranden för att äta vår sista 3-rättsersmiddag i Thailand för denna gången! Efter middagen gick vi sedan upp till de få butiker som fanns längst huvudgatan vid hotellet för att se om vi kunde hitta något smått att köpa med oss hem innan vi åter gick till hotellrummet för att påbörja packningen av resväskorna.
Det blev en sovmorgon idag igen. På grund av någon anledning är både jag och Linda förfärligt trötta på mornarna och har riktiga problem med att ta oss upp när klockan ringer.
Vi gjorde oss i alla fall iordning och packade ryggsäcken med det viktigaste (handdukar och solkräm), för idag skulle vi besöka vattenfallet Khlong Phlu (Klong Plu). Med allt packat och klart begav vi oss upp till supermarketen där vi köpte vår alternativa frukost (kakor, chips och vatten).
Med en välfylld väska ropade vi sedan till oss en taxi. Vi bad honom köra oss till Klong Plu, men att han först skulle stanna vid ett elefantläger. För vi kan ju inte ha besökt Koh Chang (elefantön) utan att ha fångat någon elefant på bild!
När man svänger av vägen mot vattenfallet passerar man genom ett elefantläger, vid namn Klong Plu Ban Chang – här stannade vår trevlige chaufför och lät oss ta några bilder av elefanten medan han växlade några ord med en av arbetarna där.
Nu var den obligatoriska elefanten fångad på bild, så vi kunde nöjt åka vidare mot vattenfallet. Resan dit tog inte lång tid och innan vi hann säga namnet på Bangkoks flygplats (Suvarnabhumi) så var vi framme.
Vi hoppade av flaket och möttes då av taxikillen. Han frågade när vi ville åka tillbaka, så han kunde stå på samma plats och vänta på oss. Vi slängde ur oss 1 och ½ timma, och hoppades att det skulle vara tillräckligt med tid för vårt besök.
Nu traskade vi vidare mot biljettluckan. Besöket vid vattenfallet kostade nämligen 200 Bath per person. Med biljetten ordnad började vi nu promenera längst med den djungelstig som skulle ta oss till vårt slutmål.
Valet av skor (flippflopp-tofflor) kan man ju ångra såhär i efterhand. Stigen vi vandrade på ledde oss över vassa stenar, branta berg och hala rötter. På ett ställe lyckades jag till och med kila fast min toffla mellan två stenar – den var jag tvungen att dra loss med handen!
Slutligen möttes vi av en vakthydda och skylten för vattenfallet. Här passade vi på att fota oss med det vackra vattenfallet som bakgrund. Vattenfallet har ett fall på cirka 30 meter och får sitt vatten från regnskogen ovanför.
Vi klättrade runt vattenfallet och medan Linda satte sig för att vila passade jag på att klättra upp på berget tills jag kom fram till den översta bassängen. På vägen upp dit såg jag lite lokalt djurliv i form av en odla som tittade fram mellan stenarna.
Här uppe höll ett gäng skräniga ryssar på och lekte. Tillslut hoppade två av dem ned i bassängen där fallet slår ned. Detta gillade inte vakterna som fanns hur så de satte igång att blåsa i sina visselpipor och kom upp och ropade åt ryssarna att klättra upp därifrån. När ryssarna inte lyssnade skrämde vakterna upp dem med att det fanns en stor mal i vattnet. Då blev de riktigt rädda och klättrade upp på en smal klippavsats vid fallet. Där stod dem tills de tillslut samlat nog med mot för att snabbt simma över bassängen och klättra upp samma väg som de hoppade ned.
Nu var det äntligen fritt fram för att ta en bild och video på hur fint det var, utan att få någon galen turist med i bild! Man känner sig dock ganska liten som människa när man står nedanför ett 30 meter högt vattenfall.
Med bilden/videon tagen gick jag och älsklingen till den nedersta bassängen och kröp i. Det första doppet var ganska motvilligt då det var svalt i vattnet. Efter att ha legat där i vattnet, nedanför vattenfallet, ett tag blev det dock väldigt skönt och kroppen började sakta kylas av från den hetta som infunnit sig på grund av den tidigare klättringen!
Efter badet vandrade vi tillbaka genom skogen bort mot taxibilarna. Mycket riktigt stod vår chaufför och väntade på oss, precis som han sagt. Vi hade dock ingen koll på klockan och undrade tyst om han hade stått och väntat länge, då vi inte hade någon klocka med oss. När vi drog upp kameran och brände av en bild visade det sig att vi bara hade varit 4 minuter sena.
Färden med taxin gick hem mot hotellet och där åt vi en välbehövlig lunch innan vi traskade vidare ned till stranden. När vi satt och skulle beställa lunchen frågade servitören på skoj om jag även idag ville ha en burgare (som jag tagit de senaste två dagarna). Idag valde jag dock en thairätt och han såg nöjd ut även med det valet.
På stranden drog vi fram några solstolar och satte oss i dem. Även idag bröts solandet med lite strandtennis (nytt rekord sattes under dagen och ligger nu på 27) och letande efter snäckor i det grunda vattnet.
Medan strandrestaurangerna började duka fram sina bord var jag och älsklingen i full fart med att skapa en ”Koh Chang-tavla” av snäckor och koraller som vi hittade på stranden.
När vi gjort oss iordning för kvällen promenerade vi upp till taxibilarna. Killen som kört oss fram och tillbaka till vattenfallet stod parkerad längst med huvudgatan och ropade undrande om vi ville åka någonstanns. När vi svarade ja sken han upp och kom springande mot oss för att hjälp oss upp på flaket till bilen.
Kvällens besök på White Sand Beach inleddes med att vi utforskade de olika affärerna och minimarknaderna som var innhysta i allt från moderna hus till kojor av presenningar.
Utbudet var det gamla vanliga – dåliga klädeskopior, klockor och ryggsäckar/handväskor. Inget av detta föll oss i smaken och vi satte därför fart ner mot stranden i jakt på en restaurang. På vägen dit hittade vi ett mopedkök som sålde pannkakor, något som vi varit på jakt efter sedan första dagen vi kom till Thailand. Här beställde vi varsin (efter lite språkbarriärer) pannkaka med banan, vanilj och choklad – MUMS!
Med en god pannkaka i handen vandrade vi vidare i vår jakt på ordentlig kvällsmat. Vi var nöjda med gårdagens mat på 15 Palms, vilket resulterade i att även dagens middag åts där. Idag hade vi båda även med oss våra iPhone’s vilket gjorde att vi kunde uppdatera oss lite på vad som händer hemma i Sverige.
När maten var uppäten och vi var mätta och belåtna tog vi oss upp till huvudgatan där vi nästan direkt lyckades vinka till oss en taxi. Det var en riktig rallyförare vi fick tag på och resan hem till Klong Prao har nog aldrig gått så snabbt för oss!
Chauffören hade dock bråttom iväg och släppte därför av oss på huvudgatan istället för att köra oss ända fram till VJ health & spa hotel. Passande tyckte vi, då vi passade på att föreviga denna enkla bensinstation på bild innan vi spenderade resten av kvällen på hotellet.
Besöksmånad: Januari Typ av rum: Dubbelrum Internet: Ja, Tilläggskostnad Frukost: Ja - Buffé, Ingår Pool/Barnpool: Ja/Nej Avstånd strand: 10 meter Bokat via: Fritidsresor
Kostnader Kostnad per rum/natt: ingår i resan Vatten från minibaren: Champange från minibaren:
Omdömen Betyg: 5 av 10 Rum: Rymliga rum som är helkaklade. Dåligt isolerad dörr ut mot korridoren, vilket släpper in väldigt mycket ljud. Sängen är sönderlegad och fjädringen var på topp för många år sedan. Varmvatten finns endast i duschen och inte i handfatet. Saknaden av läs/sänglampor är stor, nu finns det bara spotlights i taket att tillgå. Frukost: Väldigt sparsamt utbud som snabbt kan summeras i 1 smörgåstyp med tillhörande pålägg. Frukostkorv, youghurt med tillbehör och 3 olika sorters drycker (kaffe, juice och vatten). Internet: Cyperpoint Wifi - 200 Bath för 6 timmar. Långsam men ganska stabil uppkoppling.
Positivt: Läget är underbart i södra änden av Klong Prao Beach. Trevlig personal. Negativt: Lyhörda rum, avsaknad av varmvatten i handfatet, inga sänglampor, riktigt dålig säng, sparsam frukost, på tok för kall pool och illaluktande områden på vägen upp till huvudgatan
Rekomenderas hotellet: Ja (trots allt det negativa)
För andra gången denna resa sov vi förbi frukosten. Efter att nu ha provat den insåg vi att det inte var allt för mycket som vi missade genom att sova vidare. Dessutom låg vi vakna ett bra tag inatt och så hade vi även bränt oss under gårdagens tur med Thaifun-båten – vilket gjorde att vi kunde missa några soltimmar utan att få dåligt samvete.
När vi, något sent, vaknade och klev ur sängen gjorde vi oss iordning och lade oss vid poolen. Där spenderades tiden fram till lunchen, som åts på hotellet.
Mätta i magen knatade vi ned till stranden. Där drog vi fram var sin solstol och njöt av solens värme. Havet är dessutom varmare än vad hotellets pool är, så nu kunde man utan problem ligga i vattnet ett tag utan att börja frysa – vilket är skönt då man kan sitta ned på botten en bra bit ut i vattnet och bara observera allt som händer runtomkring och njuta av tillvaron.
För att få lite variation i solandet hade vi även idag med oss vårat inköpta strandtennis-set. Det använder vi ordentligt och rekordet är än så länge 24 bollar fram och tillbaka mellan varandra.
När restaurangkillarna började ordna på sin del av stranden packade vi ihop och gick upp till hotellrummet. Ikväll gjorde vi oss iordning för, vad vi hoppades skulle bli, en skön lördag på White Sand Beach.
Taxiresan från Klong Prao Beach till White Sand Beach kostade 50 Bath per person och tog ungefär 10-minuter. När vi satt där bak på flaket till pickupen insåg vi att avståndet var längre än vad vi först trott – här kunde man minsann inte knata imellan!
Taxichauffören släppte av oss i början av stranden. Vi genade genom första bästa hotellområde ned till stranden, då det nalkades solnedgång. På vägen ned fann vi några sköna stolar som hängde från träden – de påminde om de som finns ett av caféerna i Nacka Forum bara att här är utsikten betydligt trevligare!
Vi fortsatte vandringen längst stranden i skenet av den snabba solnedgången. Vi kom så småningom fram till ett stenigt parti som verkade som en naturlig avskiljare mellan det lugna och ”håll igång”. Här stannade för att se det sista färgspelet på himlen innan mörkret snabbt skulle komma.
När mörkret föll började alla små trevliga restauranger och barer på stranden lysa upp tillvaron i den så annars mörka natten. Stranden besökare byttes från badande och fotbollspelande ungdomar till partysugna och hungriga turister. Vi promenerade förbi ställe efter ställe och log brett åt att det här var betydligt mycket mer folk i rörelse än på vår strand.
När vi gått ett tag hittade vi ett ställe som vi tyckte såg trevligt ut – dels för de färgglada lamporna som hängde över strandserveringen men också för de enormt sköna sackosäckarna som man fick sitta i. Här på 15 Palms satte vi oss tillrätta och beställde in en varsin öl, till vår förvåning upptäckte vi även att de hade gratis wifi vilket gladde min iPhone!
Vi tyckte stället var så trevligt så vi lämnade våra sackosäckar och flyttade upp till borden för att beställa in lite middag. Linda körde på ett beprövat pastaspår medans jag chansade med en thairätt – till det hade vi även beställt vitlöksbröd fyllt med ost.
Med middagen uppäten bestämde vi oss för att promenera tillbaka längst med strandremsan där vi gått tidigare. Vi skulle igentligen gått och shoppat i de olika stånden som finns längst med huvudgatan, men när vi passerade Sabay bar så kunde vi inte motstå ett besök där då det snart skulle hållas en eldshow – dessutom fanns det ett liggbord ledigt för oss!
Vi började med att beställa in en varsin omgång och lade oss till rätta bland kuddarna och väntade på eldshowen som snart skulle börja. Sabay bar fylldes på med mer och mer folk och i tid för eldshowen stod det folk överallt. Folk sprang omkring FRAMFÖR alla med sina iPhones i högsta hugg, i hopp om att få en okej film eller bild – vilket var riktigt störande.
Eldshowen i sig utfördes här av 5 stycken killar som var utklädda och sminkade. De började föreställningen med något som kunde liknas med en ritualdans för att sedan visa upp sina kunskaper med elden med hjälp av diverse akrobatiska nummer. Det här var annat en helt annan nivå en vad vi tidigare sett på Klong Prao Beach!
När eldshowen var slut skingrades även folkmängden som samlats. Underhållningen växlade även den och nu hade ett liveband intagit scenen i andra änden av havet med bord. De spelade moderna hits och det vart ett skönt drag på stället – denna sköna kombination gjorde att vi inte ville lämna Sabay bar.
Vi beställde därför in en vattenpipa med äppelsmak ackompanjerat av två long island ice tea – nu började strandmys övergå i strandparty! Oj så vi hade saknat detta på kvällarna borta på vår strand Klong Prao!
Rätt som det var blev åter dags för en eldshow mitt framför oss. Det var samma killar som körde denna show och till vår glädje var det dessutom mindre folk som trängde framför oss – vilket gjorde att vi såg bättre.
Kvällen på Sabay bar spenderades genom att vi låg vid liggborden och njöt av vattenpipan de goda drinkarna och skön musik. Över oss hade vi dessutom en fin stjärnhimmel och ute på horisonten glittrade båtarna stämningsfullt!
När coverbandets tid började lida mot sitt slut frågade de publiken vad de ville höra. Varken jag eller Linda orkade gå och önska något då, men när jag sen var på toan så mötte jag en av bandmedlemmarna och passade på att önska en låt. Tyvärr så spelade dom då sista låten för kvällen innan de skulle vidare ut i natten.
Detta satte även punkt för vårat första besök på White Sand Beach. Vi tog oss upp till huvudgatan och vinkade in en taxi. I den satt det redan två danskar och vi växlade några ord med dem innan vi var framme vid vårat hotell. Resan kostade nu 75 Bath, då det rådde ”nattaxa”.
Idag blev det en tidig uppgång för att avnjuta vår första hotellfrukost här på VJ Health & Spa Hotel, dessutom skulle vi med Thaifunbåten som skulle komma till stranden och hämta oss kl 8:45 (enligt skriften på biljetten).
Vi lämnade hotellrummet strax efter halv nio för att gå ned till stranden. På stranden mötte vi Christina och Kjell som redan satt och dividerade om vilken av båtarna på horisonten det var vi skulle bli upphämtade av.
Vi slog oss ned brevid dem och rätt som det var kom en av båtarna in till vår strand. Det visade sig dock inte vara rätt båt! Då ingen annan var i vår närhet för tillfället slet vi fram varsin strandstol och lade oss till rätta – vi konstaterade att det enda som saknades nu var en stor kall Singha.
En bit bort på den andra stranden hade nu en båt börjat röra sig mot oss. Den hade följe av en liten båt och det såg ut att vara vår transport ut till Thaifun-båten. Den kom närmare och närmare för att tillslut köra förbi! Vi var dock säkra på att det var vår båt och satte därför fart till Amari’s strandremsa, där båten såg ut att lägga till i högvattnet.
Något stressade och rädda för att missa dagens aktivitet kom vi i fatt den lilla båten som gått in till land. Vi frågade om det var ”Thaifun” och det stämde att det var det. Vi hoppade därför ned i båten och fick transport ut till det stora fartyget som skulle ta oss runt i skärgården utanför Koh Chang.
När de plockat upp oss i det stora fartyget åkte vi raskt vidare till sista upphämtningsstoppet som var Lonely beach. Medans vi väntade på fler passagerare berättade Thaifun-guiden Nok-Nok att stranden framför oss fått sitt engelska namn för att det en gång i tiden endast fanns en avskild bungalow på stranden. Den bungalowen var grunden till den första resorten på Lonely beach, men mycket hade hänt sedan dess (även om den var mindre bebyggd än Klong Prao).
Med alla passagerare ombord på Thaifunbåten satte vi nu kurs ut mot Koh Wai och det var dags för en kort säkerhetsgenomgång. Vi hade satt oss till rätta högst upp på taket ,så Nok-Nok fick klättra upp till oss. Hon berättade att vi just nu låg skyddade från vinden av Koh Chang’s berg och att de därför inte var säkra på att vi kunde genomföra alla de planerade stoppen innan de sett hur det såg ut på öppet hav (som tur var skulle det visa sig vara lika lugnt vatten där). När vi sedan lade till för badstopp så skulle vi inte hoppa i innan motorn var avstängd, för propellern under båten kan göra stor skada och locka till sig hajar (som att hajarna är det största problemet när man skadat sig på propellern). Men det absolut viktigaste budskapet var att vi inte skulle röra korallerna på de reven där vi stannade – det tog nämligen fem år för en centimeter korall att växa ut!
Framme vid piren på Koh Wai fick vi lägga oss och vänta en stund tills den andra turbåten gett sig av (denna båt skulle även vara före oss till Koh Maak för att sedan vända hemmåt till Koh Chang). Piren i Koh Wai rymmer nämligen bara två båtar samtidigt och då deras egna ”taxi” har en fast plats där innebär det att det bara finns en plats över till besökande båtar.
Under den tiden vi låg stilla med båten utanför stranden hann vi observera den spartanska lilla paradisö detta faktist var. Här fanns det endast några enkla bungalows nere vid strandkanten samt en restaurang för att förse boende och turister med mat. Större delen av stranden var dessutom avstängd för besökare.
Tillslut hade vi bytt plats med den andra turbåten och vi fick nu gå i land för att bada. Medans vi knatade ned till den vackra stranden med det kristallklara vattnet kunde man inte låta bli att förundras över enkelheten på bungalowsen – jag tror inte ens att de har el under dygnets alla timmar!
Jag, Linda, Christina och Kjell la våra saker på en bergsknalle och skuttade ned i det svalkande vattnet. Det kändes verkligen välbehövligt efter att ha suttit någon timma uppe på soldäck på båten. Här passade vi även på att ta några foton med alla de vackra färgerna från det turkosa vattnet som bakgrund, innan vi gav oss iväg ut för att snorkla vid korallerna.
Det kändes som att tiden bara flög iväg, för rätt som det var så tutade båten. Tutan var ett tecken på att vi snart skulle bege oss till nästa stopp och att vi därför skulle skynda oss ombord igen.
Med alla ombord sattes kursen nu mot Koh Maak. Under färden dit serverades även en förträfflig Thaibuffé med allt från ris, pasta, grytor och färsk frukt. Om man hade färdigheterna kunde man även utmana Nok-Nok i ett parti 4 i rad för att på så sätt få gratis dricka (annars varierade priset mellan 40 – 70 Bath beroende om man skulle ha läsk eller öl).
Innan Koh Maak passerade vi en privatägd ö som guiden Nok-Nok berättade hade blivit såld för 3 år sedan till en summa av 60 miljoner svenska kronor. Med tanke på hur fin den var och läget så verkade det vara rena kapet. Motsvarande ö hemma i Stockholms skärgård hade kostat betydligt mer!
När den privatägda ön var passerad öppnade Koh Maak’s otroligt långa strand upp sig. Det där var inget man skulle klara av att gå fram och tillbaka på under de 45-60 minutrarna som vi skulle stanna där. Vi var dessutom tvungna att ankra en bit från stranden och sedan bli skjussade in av våran lilla följebåt – vilket var en tidstjuv.
Jag och Linda letade därför upp en avskild plats på stranden (vilket inte var svårt) där vi kunde bada ostört. Här fick vi sedan sällskap av en halt hund som gick omkring i vattnet och försökte fånga fisk.
[Bild vi och hunden]
Så mycket mer än badet och att titta på några av de närliggande bungalowsen (av modern tappning) hann vi inte med innan båten tutade och det var dags att åter bli transporterade till Thaifun-båten.
Nu skulle vi bege oss till ett fint dykställe med massor av levande korall och olika fiskar. På vägen dit serverades det fika (banankaka och kaffe) och vi (Jag, Linda, Christina och Kjell) passade på att spela Yatzy för att få tiden att gå uppe på soldäck – det var ett galet parti som innehöll hela 5 yatzy’s. Imellanåt kom även Nok-Nok upp och ställde lite kluriga gåtor (som ingen begrep), la upp lite olika pussel och visade olika tricks hon kunde göra med sin otroligt tänjbara kropp.
Vi ankrade vid dykplatsen och det var nu fritt för de som ville att hoppa i vattnet och utforska området runt den lilla uppstickande ön.
Nok-Nok matade dessutom fiskarna med ris och bröd för att locka dem till båten så att det direkt fanns något skoj att titta på när man hoppade ner i vattnet.
Det här skulle enligt Nok-Nok vara ett av de bättre dykställena i Koh Chang-området. Med undervattenskameran lindad runt handen hoppade jag i, tätt följt av Linda. Vi började undersöka de närgågna fiskarna och korallerna och passade på att ta några bilder. Då vi varit upptagna med detta en stund var vi åter vid ytan och upptäckte att strömmarna fört oss ett 20-tal meter från båten – så nu gällde det att simma för att komma ombord igen. Det gick dock bra, även om det tog lite tid att simma motströms.
Här fick Linda nog och jag fick simma runt själv. Med kameran som sällskap simmade jag runt ön (mot strömmen) för att se vad jag hittade. När jag kommit till slutet av ön märkte jag att strömmarna ändrade riktning och nu började pressa mig bort från båten istället för mot den – det var signalen för att inte simma iväg längre! Här var djupet cirka 12 meter och det kändes som att sikten var hur lång som helst under vattnet!
Med energin tömd i kampen mot strömmarna simmade jag åter till båten för att gå upp och vila. Kort efter det ljöd tutan som signalerade att vi snart skulle lämna detta fantastiska ställe för nästa. Nu skulle vi ta oss till apön i hopp om att få se lite apor.
Thaifun-båten puttrade på över Andamanhavet och vi nådde slutligen vår bergsknalle där aporna brukar hålla till. Vid berget låg det redan två andra båtar och det var massor av apor på berget. Även vi gjorde dem sällskap och kastade ut rester från maten (frukt och ris) som de girigt roffade åt sig så fort det landade på marken. Att se aporna äta från långt håll ombord på båten var inget speciellt, särskilt inte då vi förra året i Ao Nang hade dem klättrandes på oss samtidigt som vi matade dem med bananer.
Apön var sista stoppet på vår utflykt med Thaifun, nu bar det av mot Koh Chang igen, med ett första stopp på Lonely beach. På vägen dit frågade Nok-Nok om jag ville spela mot henne i 4 i rad, en utmaning jag antog. Förvånande, och glädjande, vann jag över henne – något jag inte alls trodde jag skulle göra då tidigare spelat mot en liten tjej (plus hennes mamma och bror) utan att förlora en enda gång.
När vi åter satte ned våra fötter på stranden i Klong Prao var det nästan dags för solnedgång. Vi dröjde oss kvar nere på stranden för att åter få bevittna skådespelet innan vi gick upp till rummet och gjorde oss iordning för kvällen.
Middagen åt vi åter på vårat hotell och deras grillrestaurang på stranden. Jag beställde in nyfångad ”red snapper” och ett grillspett som jag sedan avnjöt till eldshowen framför oss.
Kvällen avslutades sedan med en promenad upp till snabbköpet där vi handlade lite gott tilltugg för natten.
