Denna morgon vaknade jag upp sjuk, hade feber hosta och ont i lungorna – så det jag känt av dagen innan när vi gick hem från aporna stämde. För att orka med dagen knaprade jag i mig några Ipren och tog mig ut ur rummet till frukosten.
När frukosten var avklarad samlade vi ihop alla 7 i lobbyn och gick vidare mot stranden för att spendera dagen där. Vi började med att promenera bort till aporna som vi på frukosten hade plockat bananer till.
När vi närmade oss de små liven började Camilla att plocka fram en banan ur sin väska. En observant liten apa fick syn på den gula bananen från ca 100 meters avstånd och började springa mot henne i full fart. När apan kom fram till Camilla försökte hon att hålla undan bananen från apan. Detta gjorde apan mer frustrerad och den klättrade istället upp på henne och ryckte bananen ur handen på henne och sprang iväg.
Medan detta hände hade jag ställt ner min ryggsäck och tagit fram kameran för att föreviga ögonblicket. Då hade ännu en observant liten rackare sett att jag hade missat att stänga väskan och att en banan skymtades där inne. Han var snabbt där och rotade fram bananen som han sen snodde med sig. Som tur var tog han inget annat.
När vi matat klart aporna och skulle passera träbroarna, där aporna höll till, för att ta oss vidare upp på gångstigen fick jag ofrivilligt en passagerare på min ryggsäck. Apan började leka med min halskedja i guld och jag trodde för ett kort ögonblick att det var det sista jag skulle se av den. Medans jag lyckades få ha kvar min kedja var både mamma och Catrin fullt upptagna med de små aporna som klättrade omkring i deras famnar.
När vi tillslut kommit förbi aporna utan att blivit av med några ägodelar bar det av upp i bergen med hjälp av trappor byggda i trä, som var fastkilade i branten. Det var en brant och utmanande stigning vilket gjorde oss en aning utmattade (då många av oss inte var helt friska). När vi började närma oss ”toppen” av denna stigning bjöds vi på en fin utsikt över Ao Nang’s strand.
På andra sidan berget började även en vik träda fram. Vid denna svårtillgängliga vik låg otroligt nog ett stort hotellområde som enbart var tillgängligt via båt. Efter att ha skrivit in oss hos vakten (vid början av stranden och hotellet) fick vi tillträde till hotellets privata strand så vi kunde ta oss ett efterlängtat dopp i havet.
För att ta oss tillbaka kunde man antingen välja att gå samma väg genom bergen eller simma runt den udde som bergets fot utgjorde. Jag, Linda, Peter och Camilla valde att simma medans Mamma, Anders och Catrin gick över berget igen.
När vi alla sammanstrålade på stranden igen efter våra olika val av väg stannade vi till för lite sol och bad. Efter att ha passerat massage och fotskrubbshyddorna några gånger fick vi ett bra erbjudande av en äldre kvinna. Linda, Mamma och Camilla gjorde en fotskrubb medans vi andra låg på stranden och blev serverade färsk uppskuren frukt.
Efter kvällens middag var det dags för kurering. Mamma hade varit iväg på ett av de många lokala apoteken och köpt några små gröna piller (Thailands motsvarighet till Penicilin). Tros denna kurering och sjukdom fanns det plats för en trevlig kväll med whiskey på balkongen hos Camilla och Peter.
1 comment:
Ja vet..det är riktigt surt :( Men nu har jag lärt mig en läxa och tänker göra back up på allting såfort jag sparar något :D
God jul på dig! =)
Post a Comment