2009-12-24

Julafton

Vad annorlunda och bra det känns med en vit julafton! Det var längesen det var såhär mycket snö redan i december. När vi på julaftonsmorgonen kom ner till Vagnhärad möttes vi av stora dimmområden som skapades av att den kalla marken värmdes upp av den strålande solen. Detta gav en mysig och julig känsla när man blickade ut över landskapet...


Julafton firades med Linda, Pappa, Lotta, Catarina, Conny, Adam, Farmor och Farfar. Mellan lunchfikat och Kalle Anka så var jag och Linda även förbi lite snabbt hos Mormor och Morfar och sa "hej", då en stor del av släkten på mammas sida firade julen där.


Julen kan kort sammanfattas med: Mys, värme, ljus, brasa, gemenskap, glädje, paket, givmildhet, Kalle Anka, glögg, julmat, fika, sällskapsspel och godis - helt enkelt allt som gör denna dagen så speciell som den faktist är!



Tack för en riktigt trevlig dag! God jul till er alla...

2009-12-03

Ao Nang, Thailand - Torsdag - Dag 16

Då var vi framme vid sista morgonen där vi vaknade upp i den Thailänska värmen (för denna resa). Det blev en tidig uppgång då vi två dagar tidigare bestämt med Run att vi skulle möta honom nere på stranden för att säga "hej då" innan dagens frukost.

Vi samlades i lobbyn klockan 8 och gick ner mot stranden tillsammans. Väl nere vid centret för longtailbåtarna såg vi några chaufförer som väntade på dagens första turister som skulle bege sig ut i övärlden för att njuta av den strålande solen. Bland dem fanns även Run som glatt kom gående mot oss.

Run hade tagit med sig familjen som även de ville säga farväl innan vi påbörjade våran resa tillbaka till Sverige. Det småpratades och skrattades gott åt de minnen som skapats under resan. En stund senare var vi dock tvugna att gå tillbaka till hotellet för att inte bli utan frukost. Run följde oss till hotellet och då kom vi på att vi gärna ville ha en gruppbild på alla - vilket vi ännu inte hade. Run föreslog då att vi åter skulle ses nere vid stranden efter att vi ätit för att ta bilden.

Cirka 30 minuter senare var vi åter nere på stranden och jag riggade kameran medans de andra ställde upp sig framför. Jag satte den på 10 sekunders självutlösning och sprang in i sökaren så att även jag kom med på gruppbilden av det sällskapet som tidigare i veckan avnjutit färska kokosnötter på verandan hemma hos Run.


När vi slutligen sagt ett sista "hej då" till familjen och det utbytts kramar begav vi oss tillbaka till hotellet för att packa ihop våra saker. Det fanns förvånandsvärt mycket plats kvar i väskorna trots att shoppingen var avklarad - så det var inte mycket oro för överlast vid invägningen av väskorna för våran del.

Bussen kom och hämtade oss från hotellet klockan 12:00, och tog oss till flygplatsen på mindre än en timma. Vårat hotell var det första som de hämtade passagerare från, så guiden från Fritidsresor var lite extra nyfiken på hur våran vistelse hade varit och passade på att fråga lite om resans alla aktiviteter medans vi rullade iväg mot nästa hotell.

Vi kom fram till flygplatsen och checkade in bagaget utan större problem och väntetid. När väskorna var lämnade gick vi upp en trappa för att äta en lunch på flygplatsrestaurangen. Utbudet var inte det bästa och vi nöjde oss därför med några baguetter. Nu hade vi "bara" cirka 2 och ½ timma att vänta ut innan planet skulle lyfta klockan 16:00.



Väntetiden flöt dock på snabbt och tillslut var det dags att gå ombord på flygplanet. Efter att vi passerat säkerhets- och passkontrollerna var det endast en sista kort promenad över landningsbanan ut till flygplanet kvar. Vi stannade upp och förevigade de sista stegen i värmen, innan vi vinkade hej då (och på återseende) till Thailand.



Nu återstod 11 timmars flygresa innan vi skulle uppleva en temperatursskillnad på ca 40 grader...

2009-12-02

Ao Nang, Thailand - Onsdag - Dag 15

En lugn morgon där vi gick upp till hotellfrukosten. När vi avnjutit våran näst sista hotellfrukost under denna resa tog vi plats i solstolarna vid poolen. Förmiddagen spenderades avslappnat i solen och varvades med lite bad och lek i det svalkande poolvattnet medans vi blev serverade drinkar.



Förmiddagen flöt på snabbt och eftermiddagen inleddes med en kort shoppingtur längst med shoppinggatan i Ao Nang. Det gjordes några småfynd men det mesta var införskaffat under den förra shoppingturen som ägde rum tidigare i veckan.

När vi åter var tillbaka på hotellet var det lite olika aktiviteter inplanerade på schemat. Mamma och Anders gick iväg för att tatuerade sig, Linda, Camilla och Catrin gick iväg och gjorde manikyr medans jag och Peter tog det lugnt i poolen.

Det tog cirka två timmar innan alla var klara med sina aktiviteter och redo för att gå ut i den Thailänska natten för en bit mat. Restaurangen för kvällen hade vi valt på förhand. Vi tänkte att den sista middagen skulle avnjutas på ett mysigt och trevligt ställe - och vad passade då bättre än att sitta på Echo's underbara servering en våning upp bland takåsarna för att blicka ut över Ao Nang och Andamanhavet. Vi njöt av värmen och den goda maten medans vi passade på att summera resan och de minnen som skapats. Några av de bästa stunderna för samtliga visade sig vara utflykten till Hong Island (lagunen) och besöket hemma hos Run.

Efter middagen gick vi ner till stranden för att tända två stycken ljuslyktor (khom loys) som fick segla upp bland molnen. När vi släppt dem mot himlen satte oss på trappan ner till stranden för att titta på ljuslyktorna medans vinden förde dem långt ut till havs. Under denna stund gick våra tankar gick till anledningarna för att ljuslyktorna tändes.



Vykort från Thailand # 3 (temporär)

Efter att ha kvicknat till från matförgiftningen har vi de sista dagarna solat och badat. Vi passade även på att hyra longtail med Run som chaffuör igen. Vi åkte ut till Poda och Chicken Island där vi snorklade och njöt av tillvaron. Tyvärr blev vädret dåligt och vi var tvugna att åka tillbaka till Ao Nang tidigare än planerat för att fly undan regnet. Tanken från början var dock att se solnedgången ute bland öarna.

På kvällen hade vi blivit hembjudna till Run och hans familj för att se hur de hade det. De bodde förvånandsvärt fint - även om det fanns en hel del kvar att önska om man själv skulle bott där. Det var dock en trevlig upplevelse och vi alla hade det trevligt på deras veranda medans de bjöd på unga kokosnötter.

Sista hela dagen här idag, så den kommer att fördrivas med bad i poolen, sista solningen och lite shopping - förhoppningsvis hittar jag mer än mina redan köpta solbrillor och badshorts!

2009-12-01

Ao Nang, Thailand - Tisdag - Dag 14

Under gårdagskvällen när vi andra låg på hotellrummen för att ta igen oss var Anders nere vid centret för uthyrningen av longtailbåtarna. Inför den avslutande utflykten på tisdagen ville vi vara säkra på att vi fick Run som vår chaufför.

Vi hade stämt träff kl 11:00 nere vid uthyrningscentret för avfärd ut i Ao Nang's skärgård. Punktlig som Run var kom han glatt springandes upp till centret från sin båt för att förklara för personalen att det var han som skulle köra oss idag. Efter en kort stunds kaos (vilket var vanligt på just denna plats) kunde vi lugnt följa med Run ner till båten och bege oss iväg.

Första destinationen för dagen var stranden på Poda Island. Vid dagens besök följde vi strandremsan så långt till "vänster" som vi kunde innan vi la till och hoppade i land. Här i slutet av stranden fick vi vara relativt ostörda, så vi bredde ut rismattor och handdukar så vi fick det behagligt i solen.



När vi jobbat på brännan ett tag gick jag, Catrin, Peter och Anders in i djungeln bakom oss i jakt på en palm med kokosnötter. Tanken var att vi skulle försöka få ner en så vi kunde ta med den till stranden och öppna den. Vi hittade ingen palm som var lämplig att klättra i, så vi provade istället att kasta bambuspjut, gamla kokosnötter och stenar mot dem. Tyvärr så hjälpte det inte ens med direktträffar från något av tidigare nämda tillhyggen för att separera kokosnötterna från palmen.

Under förmiddagen tog Run en titt runt båten som låg vid strandkanten. Förskräckt kom han upp ur vattnet med något smalt svajande i handen. Vid en närmare titt visade det sig vara svansen (och piggen) från en Stingrocka. Denna kunde tydligen göra stor skada om man blev stucken, trots att den var avskuren från själva Stingrockan. Run tog med sig svansen upp i djungeln där han gick bort till de lokala fiskarna på Poda Island - så att de kunde göra sig av med svansen innan någon skadade sig på den.

När våra magar började kurra packade vi ihop oss i longtailbåten och satte kurs mot grannön - Chicken Island. När vi närmade oss restaurangen på Chicken Island så kunde vi skymta att sandbanken mellan just Chicken Island och Tube Island var en bra bit över vattenytan. Det var en märklig syn att se folk gå torra över samma sandbank där vi vid ett tidigare besök vadat över med vatten upp till bröstet. Run lämnade av oss vid restaurangen så att vi kunde äta lunch medans han la till ute på Tube Island, för att undvika och fastna i lågvattnet.



Efter att lunchen var uppäten tog jag kameran och de andra tag i kamerna för att försöka fånga en rättvis bild av den spektakulära vyn som sandbanken mellan Chicken Island och Tube Island var en del av.



Många bilder senare var vi slutligen redo att promenera över den torra sanbanken ut till Tube Island.



När jag gjort mitt bästa för att fånga denna vy på både bild och video så gick vi över till Tube Island där vi tänke spendera eftermiddagen. Planen var att vi skulle stanna här och få några bra
bilder på solnedgången.




Tiden fördrevs mestadels med snorkling för min och Peters del. Dock var det väldigt grunt vatten och det fanns mycket sjöborrar runt stranden, så man fick ta det försiktigt medans man kryssade ut till de djupare delarna. På vägen ut från stranden träffade vi på några gulsvarta fiskar som verkade skydda sitt lilla territorium av havsbotten. När man kom tillräckligt nära simmade den lustiga fisken i hög fart mot cyklopet innan den i sista stund vek av - i någon form av chicken race. Längre ut hittade vi även svajande anemoner som visade sig vara bebodda - en familj Klownfiskar hade gjort det hemtrevligt i denna sjöväxt som nu fick agera hus. Efter att ha legat i vattnet och snorklat en stund tog jag och Peter oss slutligen oskadda in till stranden igen.



När vi blickade ut över Andamanhavet såg vi att den strålande solen hade bytts mot regn en bit bort mot horisonten. Tyvärr så var detta regnoväder på väg rakt imot oss. Vi fick se oss besegrade (i jakten på den perfekta solnedgången) av vädrets makter och vi beslutade därför att packa ihop och bege oss tillbaka till hotellet. Vi hann precis lämna stranden innan himlen öppnade upp sig och regnet började falla.

Under den avslutade resan mot Ao Nang fick vi en inbjudan av Run att komma hem till honom för att se hur han hade det. Han sa även att han skulle bjuda på en färsk kokosnöt så vi alla fick smaka det innan vi lämnade Thailand (han hade observerat våran jakt i djungeln tidigare under dagen). Innan vi skiljdes åt för stunden satte vi en tid då han skulle hämta oss utanför vårat hotell.

Klockan gick snabbt och vi hann precis duscha och göra oss klara innan det var dags för att bli upphämtade. Vi satte oss på trappan utanför hotellet och väntade några minuter. Punkligt som vanligt dök Run upp, men denna gången hade han bytt sin longtailbåt mot en tuk-tuk. På släp hade han även sin kusin i ännu en tuk-tuk, så att vi alla skulle kunna åka med hem till Run.

Vi åkte längst med huvudgatan i Ao Nang in mot land innan vi tillslut svängde av på en mindre väg som ledde in i ett bostadsområde. Till våran lättnad såg vi att detta bostadsområde inte innehöll några plåtskjul - vi hade nämligen inte vågat fråga hur de bodde tidigare under dagen då vi fick inbjudan. På sidorna om oss svischade istället väldigt hemtrevliga små hus förbi.

Resan hem till Run tog ca 15 minuter och avslutades dramatiskt med att mamma, Anders och Catrins tuk-tuk (körd av Run) såg ut att vara på väg att välta när de svängde in på Run's uppfart. Inget hände dock och vi alla klev av tuk-tukarna oskadda. Vi bjöds upp på den upphöjda altanen där en stor del av familj och släkt hade samlats. Det hälsades och logs artigt då ingen av de övriga familjemedlemarna förstod något annat än Thailänska.

Run tog med oss på en husesyn i sitt hem. Han berättade att det var han och hans pappa som byggt detta hus för ca 4-5 år sedan. De hade det väldigt enkelt inrett och det fanns mycket att önska i form av högre standard i kök/toalett, isolering osv - dock fanns allt det nödvändiga och det var klart funktionellt. Den största förvåningen under själva rundvandringen var att de i stort sett inte hade några möbler alls i hela huset - med undantag för ett bort och någon byrå.

När husesynen var avklarad samlades vi alla ute på verandan för att avnjuta de gröna (unga) kokosnötter som Run hade köpt. Han tog fram en stor hushållskniv, satte den mot kokosnöten och började slå på den med sin öppna handflata. Hade någon av oss efterliknat de slagen han gav kniven hade vi säkert brutit ett eller två ben i handen, men Run grimaserade lite lätt och försäkrade oss om att det inte var någon fara. Vi diskuterade lite lätt om detta var möjligt på grund av hans tidigare karriär som thaiboxare (där han varit regionsmästare). Vi drack och åt kokosnötterna tillsammans med familjen, som i och för sig inte tog så mycket av dem.

Efter ca 1 timmas skratt och försök till teckenspråk blev vi inskjussade till stan igen - på exakt samma sätt som vi kom dit. Vi sa "hej då" för kvällen och bestämde en träff tidigt på torsdag morgon, då Run ville träffa oss en sista gång och säga "hej då" till hela familjen. Kvällen blev lugn och efter att vi hade gått ut och ätit så spelades det yatzy på hotellet.

2009-11-30

Ao Nang, Thailand - Måndag - Dag 13

Idag lyckades samtliga ta sig upp till frukosten, dock fanns det fortfarande sviter kvar av den tidigare matförgiftningen hos några av oss. Detta medförde att tempot under förmiddagen blev lugnt. Vi stannade därför på hotellet och badade i poolen och bättrade på solbrännan fram till klockan 15:00 då vi planerat in shopping på schemat.

Efter att ha passerat de små butikerna som låg placerade längst med huvudgatan i Ao Nang under lite mer än 1 och ½ vecka så hade man skapat sig en uppfattning över vad som fanns och kunde inhandlas innan hemresan som var knappa 3 dagar bort.

Vi gick ett antal hårda prutronder med respektive butiksförsäljare innan vi slutligen kom hem med de mest eftertraktade sakerna vi hade på våra listor. Vi visade stolt upp några av fynden för varandra och kunde konstatera att fångsten innehöll bland annat: Badshorts (jag), klocka (jag), handväskor (Linda), bikini's (Linda, Camilla och Catrin), T-shirt's (jag, Linda, Anders), klänningar (Linda, Camilla, Catrin och mamma) och solglassögon (jag, Linda, Peter, Camilla).

När skymningen började närma sig vandrade vi alla ned till aporna på stranden för att mata dem en sista gång under denna resa. När vi kom fram till dem var de flesta redan på väg upp på berget (de ger sig av in i djungeln på berget när mörkret närmar sig) och vi fick istället klappa och säga "hej då" till de tappra få som fortfarande var kvar på stranden.

När de sista aporna sprungit upp i skogen dröjde jag, Linda, mamma, Catrin och Anders oss kvar på stranden för att beskåda solnedgången. Vi bjöds på ett färgrant skådespel långt ute till havs där himmel förenas med hav. I förgrunden kunde man skymta både segel- och longtailbåtar som sakta tog sig fram till sina slutdestinationer för kvällen.



När skådespelet började lida mot sitt slut ställde vi in kameran för att kunna ta de obligatoriska hoppbilderna på stranden, med havet som bakgrund. Först ut att hoppa var Anders, Mamma och Catrin.



Efter att de hade hoppat klart ställde jag och Linda oss framför kameran vid vattenkanten och hoppade så högt vi bara kunde i hopp om att det skulle se bra ut på bild. I bakgrunden till vänster på båda bilderna ser man även siluetten av Poda Island.



När middagen för kvällen var avnjuten och uppäten återvände vi till hotellet där vi spelade några omgångar Yatzy på mamma, Anders och Catrins hotellrum innan det var dags för att åter krypa ner i sängen för en god natts sömn.

Vykort från Thailand # 2 (temporär)

Nu är det inte mycket kvar av resan, men oj så mycket vi har hunnit att uppleva. Efter att ha varit ute några dagar med longtailbåtarna hyrde vi en egen van (med chaffuör) som fick ta oss till diverse förvalda destinationer. Under den dagen hann vi med att klättra upp för 1237 trappor i gassande sol vid Tigertemplet, promenera i djungel/träskmark för att komma fram till en riktigt trevlig lagun med sötvatten som vi kunde bada i och sedan avslutades rundåkningen med ett eftermiddagsdopp i de varma källorna.

Under helgen som varit har Phi Phi Islands fått förse oss med husrum. Vi bodde på Phi Phi Viewpoint, jättefint läge men mindre bra standard på hotellet. Dock är det svårt att klaga när man går upp på morgonen och ser hela stranden och staden från sin balkong.

Efter en lunch på ovan nämda hotellbar blev nästan alla i sällskapet matförgiftade och söndagens planerade återresa till Ao Nang kl 15:00 flyttades fram av oss själva då vi valde att ta en speedboat direkt från stranden för att komma tillbaka så snabbt som möjligt!

Nu väntar några dagar av sol och bad innan det blir återresa till Sverige!

2009-11-29

Phi Phi Island, Thailand - Söndag - Dag 12

Klockan 02:30 blev jag väckt av att lillasyster ropade på mig och behövde hjälp. Först trodde jag att hon pratade i sömnen då hon fortfarande låg i sängen, men det visade sig snabbt att hon var väldigt vaken. Konversationen gick enligt nedan.

- "Stoffe, Stoffe... vakna! Kan du fälla upp toalettlocket?"
- "Fälla upp Toalettlocket! Varför då?"
- "Jag mår inte så bra och måste spy!"

Efter det sista svaret från henne flög jag snabbt upp ur min säng och tog mig in på toaletten, för att fälla upp toalettlocket och tända åt lillasyster. Nu var det fritt fram för henne och hon behövde inte längre ligga och hålla imot. Tyvärr var hon tvungen att sitta där inne under större delen av natten då det senare skulle visa sig att hon blivit matförgiftad.

På morgonen kände även jag och Linda oss illamående och det var här vi började misstänka matförgiftning. Jag samlade dock kraft för att ta mig ut från bungalowen för att meddela mamma och Anders att det inte stod helt rätt till med Catrin. När de då skulle gå med för att titta till henne kände även mamma att hon blivit drabbad och fick vända tillbaka.

När vi slutligen tagit oss ned till poolen för att få lite mat i oss och för att checka ut från hotellet så kunde vi konstatera att alla utom Anders och Camilla blivit drabbade av matförgiftningen. Genom att använda oss av uteslutningsmetoden kom vi snabbt fram till att det berodde på lördagens sena lunch (nachotallriken) som vi alla åt på hotellet (Phi Phi Viewpoint).

Utcheckade från hotellet skulle vi vara redan kl 10:30 - detta innebar att det var ca 3 timmar kvar tills färjan tillbaka till Ao Nang skulle avgå från piren på andra sidan Phi Phi Island. Catrin hade nu blivit så pass dålig att vi andra insåg att det inte skulle gå att vänta så länge.

Vi beställde därför en speedboat som fick komma och hämta oss vid stranden nedanför hotellet för att sedan köra oss tillbaka till stranden på Ao Nang - en resa som med speedboat tog en timma.



Resan hem var väldigt skumpig och det kändes som att allt susade förbi i 180 km/h. Man hann inte njuta speciellt mycket av båtresan, men vetskapen av att vi var påväg tillbaka till Ao Nang var otroligt skön.

Under resans gång hade vi alla piggnat till tillräckligt för att orka med att aktivera oss i hotellpoolen när vi åter anlände till Best Western Ban Ao Nang. Det blev en del plask och lek med boll innan vi kröp in på våra rum för att kurera oss framför TV-kanalen Star Movies (Thailands motsvarighet till Canal+).

2009-11-28

Phi Phi Island, Thailand - Lördag - Dag 11

En varm natt utan AC byttes mot en varm morgon. Vaknade av att solen började leta sig in genom de tunna gardinerna som skymde vårat fönster och utsikten över bukten. Vi klev upp och gick ner till hotellfrukosten där vi på Phi Phi Viewpoint fick välja från en lista av olika frukostmenyer.

När frukosten var avklarad packade vi väskorna och gick in till Phi Phi stad. Vi köpte förfriskningar och lite matsäck innan vi började jakten på en longtailbåt som kunde ta oss ut på äventyr för dagen. Problemet var att långtailbåtchaufförerna lyste med sin frånvaro, trots att det fanns gott om långtailbåtar vid piren på andra sidan ön.

Tillslut hittade vi dock en båt med tillhörande chaufför som kunde ta oss ut till Maya beach (ön där filmen The Beach, med bl.a. Leonardo DiCaprio spelades in). Tyvärr så var denna chaufför inte i närheten av den trevliga och vänliga person som våran nya bekantskap "hemma" i Ao Nang var.

Färden från Phi Phi Island till Maya beach tog ca 15-20 minuter. När vi närmade oss den väldiga och gröna ön skymtade vi en öppning som påminde om den vi tidigare sett på Hong Island. När vi närmade oss öppningen lade vi märke till några grottformationer ute på en udde som genomborrade berget. I dessa grottor satt det lokala fiskare och gömde sig för den strålande solen.

Vi närmade oss sakta den vik/lagun som öppningen dolt för oss. Ju närmare vi kom desto mer turister i både longtail- och speedboats skymtade vi. Tillslut såg vi även den något överbefolkade Maya beach inne i viken/lagunen och påbörjade våran kryssning i det grunda vattnet in till stranden.



Färden in till stranden var bumpig då vi titt som tätt gick imot stenarna på botten. Våran chaufför lyckades dock kryssa sig mellan de värsta farorna och snart stod vi med våra fötter på fast mark.



På stranden möttes vi snabbt av en parkvaktare som visade upp ett papper där det stod att det kostade pengar att besöka denna strand. Utan några andra alternativ betalade vi motvilligt parkvaktaren för våran vistelse på ön.

Vi sjönk snabbt ner i det långgrunda turkosa vattnet för att sola och svalka oss efter en varm färd på Andamanhavet. Vi flöt alla omkring i vattnet medans vi försökte leta likheter och kännetecken från filmen The Beach.



Efter en stunds badande började jag, Linda, Mamma och Anders att utforska ön. Vi vandrade över sanddynerna igenom öns inre (där vi hittade skylten för Maya beach), längst en stig av sand tills vi slutligen kom fram till andra sidan av ön. Under vandringen stötte jag och Linda på några japanska turister i 25års-åldern. De bad om att få fotografera sig tillsammans med mig och Linda - vilket vi lät dem göra.



På andra sidan av ön möttes vi av en klippvägg där man kunde välja två vägar för att se vad som dolde sig där bakom. Antingen så kröp man genom en smal tunnel med sylvassa klippor runt om sig, eller så klättrade man upp på en stor, hal och brant stege för att komma upp på en platå gjord i bambu.

Vi valde att klättra upp för stegen och på andra sidan klippväggen bjöds vi på en vacker vy över vårat kommande snorkelställe dit vi åkte med longtailbåten efter besöket på Maya beach.



När snorklingen var avklarad åkte vi vidare runt ön till Monkey beach - en strand bebodd av apor. Vi la till med longtailbåten vid stranden och hoppade ner i vattnet. Det tog inte lång stund innan aporna stod hungriga på strandkanten och väntade på att få mat kastat till sig. Vissa var även så pass hungriga att de simmade ut till oss för att försöka få tag på mat innan de andra fick något kastat till sig.



En av aporna var även så pass modig att den klättrade upp på våran båt. Camilla försökte först locka till sig honom med en chipspåse (så att apan inte skulle ta något av värde) innan chauffören skrämde iväg honom genom att slå med en tamp på däcket. Dessa apor var dock inte alls lika tama och vänliga som de vi hade i Ao Nang.

Slutligen var vi tillbaka på piren i Phi Phi. Hungriga gick vi alla till hotellet där vi åt en sen lunch bestående av nachostallrikar. Det blev en lugn kväll vid poolen och hotellet (med ett undantag för att vi gick ut och åt en sen middag på en sportbar) - detta på grund av att alla var ganska slitna från gårdagens festligheter och en lång dag fylld av äventyr.



2009-11-27

Phi Phi Island, Thailand - Fredag - Dag 10

Tidig uppgång idag då vi hade en tid att passa på morgonen. Klockan 10:00 skulle en buss komma och hämta oss alla utanför hotellet för transfer ner till hamnen. Dock hade det varit en muslimsk högtid dagen innan och tiden blev därför senarelagd med ca 30 minuter (misstänker att det var en hård natt för chauffören). Trots den nya tiden blev bussen ca 20-30 minuter sen till våran upphämtning.

Bussen som slutligen anlände till hotellet var av modellen äldre. Den kan kort beskrivas som en gammal brummande lastbil med ett flak iordninggjort så att man kunde sitta på bägge sidorna - ordentliga väggar och säten var dock något som saknades. Vårat hotell var första stoppet på färden ned mot hamnen, vilket betydde att vi även hade fördelen att ta våran packning och sätta oss längst in på flaket för att se till att vi fick den platsen vi behövde - för ju närmare hamnen vi kom, desto trängre blev det där bak på flaket.

Framme i hamnen blev vi hänvisade till båten/färjan som vi trodde skulle ta oss till Phi Phi Island. Vi klev ombord och gjorde oss hemmastadda i fören för en behaglig och solig resa ute på deck. Båten kastade loss och tog oss sakta ut genom den kanal som separerade hamnen från Andamanhavet. När båten tillslut var ute ur kanalen och vi var som mest upptagna att spana efter sandbankar och imponerande öar saktade vi in och satte riktning mot en ännu större färja. Det var tydligen dags för ett färjebyte!



Fartygen lade sig varsamt sida vid sida medans besättningen på var sida såg till att de låg kvar med hjälp av rep och handkraft. Samtliga ombord på våran båt fick ta sin packning och hoppa ombord på det större fartyget, vid namn Ao Nang Princess 1. Nu erbjöds vi helt plötsligt platser uppe på flybridge, bak i skuggan eller inne i svala sköna passagerarutrymmen. Jag, Linda, Camilla och Peter valde det sistnämda.



Under resan till Phi Phi Island passerade vi Railay beach, Poda Island och Chicken Island - efter dessa öar var det mestadels öppet hav i en och en halv timma innan vi slutligen nådde fram till Phi Phi Island och dess hamn.

När vi slutligen stod på piren i hamnen möttes vi av ett myller av nyanlända och avresande turister. Det var trångt och varmt, men vi lyckades tillslut ta oss till de två kurer vid piren där vi kunde boka hotell. De hade satt upp foton och lappar från varje hotell så man lätt kunde få en överblick på vad man fick för priset.

Vi valde tillslut ett relativt billigt hotell som såg trevligt ut på bilderna. Efter stunds väntan kom en pojke ned till piren släpandes på en kärra, det var våran piccolo. Vi la väskorna på kärran och försökte hänga på i hans tempo genom folkmassan. När vi tillslut nådde hotellet spanade vi efter den efterlängtade poolen som vi sett på bilderna. Till stor besvikelse visade det sig att poolen tillhörde ett annat hotell och att vi därför skulle behöva betala för att bada i poolen som de på bilderna visat.

Trots detta nederlag checkade vi in på hotellet då vi var nyfikna på rummen. När vi fått nycklarna och letat oss upp till korridoren blev vi åter besvikna, denna gång över utsikten som erbjöds (en industritomt under uppbyggnad som även tjänade extra som soptipp). Droppen fick vi när vi slutligen öppnade dörrarna och vi fick se rummen. Sparsamt inredda, slitna och med gardinerna på snedden!



Efter en väldigt kort överläggning enades vi om att byta hotell. En kort stunds förvirring uppstod när vi delade upp oss - hälften skulle checka ut och hälften skulle ned till piren för att höra hur vi skulle göra med betalningen. Slutligen samlades vi dock på piren igen och allt var ordnat, så nu var det bara att välja ett nytt hotell.

Denna gången valde vi ett säkert kort - Phi Phi Viewpoint. Mamma och Anders hade varit på detta bungalowhotell 2 år tidigare och hade varit nöjda med sin vistelse. Det var en något längre promenad än tidigare då det låg på andra sidan en bit upp i bergen. Incheckade och klara gick vi upp till våra bungalows för att lämna bagaget och byta om till badkläder.



Vi samlades alla i poolen som låg nere vid havet. Vi njöt av den otroliga utsikten över Phi Phi bukten och känslan över att äntligen vara framme. Klockan klämtade för Happy Hour och vi började beställa in drinkar från den "svenska" baren på hotellet för att komma i stämning inför kvällen som väntade.



När mörkret började falla och luften blivit svalare bestämde vi oss för att det var färdigbadat. Vi gick upp till våra högt belägna bungalows och gjorde oss klara för kvällen. Medans vi gjorde oss klara hade Peter och Anders varit iväg och handlat buckets som vi avnjöt på våran balkong, akompanjerat av den otroliga utsikten över bukten.



Långt där nere hörde man ett dovt dunkande av musik samtidigt som alla neonlampor och eldshowar lyste upp strandremsan. När det för en kort stund började regna inleddes en tävling i vem som kunde tömma sin hink först - Vann gjorde Catrin och Peter, med stor marginal!



Middag åt vi på en restaurang som låg mitt på ön. Det speciella med denna restaurang var att det var en riktig båt som låg uppe på en klipphöjd. Förutom det annorlunda utseendet serverades det även något annorlunda mat. Både jag och Peter beställde in grillad "seafood". Det vi fick in var färsk uppskuren "seafood" tillsammans med en bordsgrill fylld med grönsaker - vilket betydde att vi fick grilla våran egen mat. Mycket gott och rekomenderas starkt vid ett eventuellt besök på Phi Phi Island.



På vägen från restaurangen ner till stranden och dess eldshower köpte vi åter färdiga kit för buckets. De innehöll 50 cl whiskey, en Red bull och en Cola som blandades ned i hinken man fick. Vi inledde strandbesöket på några solstolar innan vi gick vidare till en strandbar där de hade en eldshow. Mellan showens akter blev det även dans på scenen och den okrönte danskungen för kvällen blev helt klart Anders.





2009-11-26

Ao Nang, Thailand - Torsdag - Dag 9

Äntligen lite sovmorgon då vi bestämt oss för att "bara" titta närmare på Railay beach idag. Efter den dagliga frukosten som var mellan klockan 8 och 10 tog vi en longtailbåt ut till Railay. Idag skulle vi inte ha båten hela dagen så vi köpte istället biljetter t/r med valfri båt. När vi på Ao Nang's strand hoppat i första bästa båt hörde vi någon ropa på oss från en annan båt. Efter en liten stunds kisande mot solen såg vi att det var Run. Tyvärr hade vi alla redan hoppat i båten och var på väg ut från stranden, annars så hade vi nog bytt båt.

Ute på Railay vandrade vi längst med stranden tills vi hittade ett bra ställe för våra rismattor. Vi packade upp och gjorde oss hemmastadda för dagen. För att efter några timmars sol och bad bryta mönstret och aktivera oss utforskade vi omgivningen kring stranden som bestod av enorma hotellkomplex.

Vi lyckades bland annat hitta en pool där vi kunde doppa oss för att få bort saltvattnet från kroppen. Vi tog en snabb promenad bort till andra sidan av Railay och möttes av en transportstrand där det lastades av diverse varor mellan båtar och traktorer. Detta blev slutet på dagens upptäcksfärd så vi köpte förfriskningar i en närliggande super market och vandrade tillbaka till våra rismattor.



Lunchen åt vi på en muslimsk restaurang ute vid stranden där longtailbåtarna ankrade. Servicen var under all kritik och de missade att servera mat till Linda trots att hon beställde samtidigt som oss andra. Under lunchen fick Catrin även "the left overs" från en fågels lunch på kepsen som turligt nog dolde håret på huvudet.



En dag på stranden gör lätt kroppen bränd - Så när vi kom tillbaka till hotellpoolen på eftermiddagen var vi alla ganska röda och möra. Jag, Anders och Peter hoppade ned i poolens svalkande vatten för lite bollek medans tjejerna gick till rummen för att göra sig klara inför eftermiddagens marknad.

På kvällen när vi alla åter var samlade efter bollek/happy hour i poolen och marknad gick vi ut och åt middag på Echo. Detta visade sig vara den i särklass bästa restaurangen i Ao Nang. Den hade dock tydliga influenser från Europa när det gällde inredning, servering och bemötande - samtidigt som de bevarat den thailänska maten, kulturen och priset.

2009-11-25

Ao Nang, Thailand - Onsdag - Dag 8

Kvällen innan förhandsbokade vi en Van + chaufför för en dag samt inträde till de sevärdheter vi önskade besöka inåt landet. Detta kostade oss 4800 Bath för 7 personer och vi lämnade hotellet runt kl 10:00.

Efter ca 30 minuters bilfärd nådde vi vår första destination för dagen - Tigertemplet. Det första vi möttes av var apor i mängder. Då jag såg en lite unge som bara kan varit någon månad gammal ställde jag ifrån mig min vattenflaska på marken för att fotografera. Innan jag ens hann blinka hade en tjuvaktig apa lagt fingrarna på vattenflaskan och var i full fart med att släpa den upp för ställningen där de andra aporna satt. Som tur var gled flaskan apan ur fingrarna på grund av kondensen och jag kunde plocka upp den igen.

Glad över att ha fått tillbaka flaskan fortsatte vi att utforska helgedomen nere på marken. Där fanns det statyer av Buddha, slingriga grottor och ett 3000 år gammalt träd.



När vi var klara med att utforska marknivån riktades våra blickar mot bergstoppen där man kunde ana ett tempel. Dock låg det 1237 trappsteg i varierande storlekar mellan oss alla och målet där uppe.

Efter att ha samlat mod och hämtat andan en stund påbörjades klättringen mot toppen. När vi lagt ca 400 trappsteg bakom oss var det endast jag, Catrin och mamma som bestämt oss för att fortsätta klättringen upp mot toppen medans de andra sakta men säkert tog sig ner till marknivån för att vänta in oss. För varje steg man tog kände man dock hur orken sögs ur kroppen.



På vägen upp mötte vi skolelever som glatt studsade och lekte på vägen ned för trapporna. När man själv var mitt uppe i en hård och slitsam kamp uppför trapporna förstod man inte riktigt hur lätt nedvägen var!



Jag, Catrin och mamma lyckades tillslut ta oss ända upp till toppen (och templet). Utmattade bjöds vi på en enorm utsikt som streckte sig flera mil över landskapet nedanför. Brevid oss hade vi även en Buddhastaty i modell STOR.



När vi åter hämtat andan och utforskat platån där Buddhastatyn var påbörjades nedstigningen som totalt tog 15 minuter, jämfört med de 40 minuter det tog att klättra upp för trapporna.

Nere på marken kunde vi tre känna oss nöjda med prestationen, men på köpet hade jag fått ett par darrande ben som behövde vilas - Så resan fortsatte till en restaurang byggd i en liten damm. I det grumliga vattnet som omgav restaurangen simmade karpar, malar och kattfiskar som vi fick mata medans vi själva väntade på att bli serverade.

Nästa stopp var en ganska enslig parkering i utkanten av djungeln. Vi gjorde oss klara för ännu en varm promenad. Med en packning bestående av badkläder, kamera och vatten gav vi oss iväg, på jakt efter Crystal lagoon.



På vägen in i djungeln passerade vi leriga stigar, tät djungel, sumpmark med stubbar att hoppa på, porlande vattendrag och diverse exotiska växter som jag gör bäst i att inte försöka namnge.



Efter att ha vandrat ca 2,5 km kom vi fram till en något öppnare plats. Bortom de sista skymmande träden dolde sig ljud av badande människor. Vi ökade tempot något och stod helt plötsligt framför Emerald pool - en enslig lagun mitt i djungeln med kristallklart sötvatten.



I ena änden av lagunen fanns en liten upphöjd hydda där man kunde byta om då resten av marken runt lagunen var översvämmad av ca 4 cm vatten. Vi gick alla upp i hyddan och bytte kläder för att sedan hoppa ner i det friska och svalkande vattnet. Dagens två inledande vandringar gjorde att detta dopp kändes otroligt välförtjänt.



När vi svalkat oss en stund fortsatte vi tillslut vandringen in i djungeln - Nu var målet Blue lagoon. Den snåriga vandringen dit tog ca 10 minuter från Emerald pool. Vi möttes av ännu en lagun, men med ett väldigt klart vatten och blått sken från dess mitt. Tyvärr fick man ej bada i Blue lagoon, så vandringen tillbaka till Emerald pool gick ganska snabbt då minnet av dess klara svalkande vatten fortfarande var färskt i våra minnen.



Det blev några kvicka bad innan vi insåg att det inte var allt för många timmars dagsljus kvar denna dag. Något stressade skyndade vi oss tillbaka till Van'en för att hinna till det sista stoppet för dagen - Varma källorna.

Vi kom fram till parkeringen strax innan skymningen och en flock ryska turister. Vi skyndade oss genom vegitationen ned till klipporna där det varma vattnet sipprade fram genom berget. Efter att ha letat upp en torr och bra plats att ställa packningen på letade vi oss ned bland hala stenar och rötter tills vi slutligen kände det varma vattnet nudda vid tårna. Vid första kontakten kändes vattnet kokhett, men ju mer man lät kroppen vänja sig med temperaturen desto bättre gick det att krypa ner i någon av de naturliga bassängerna som fanns i forsen.



När man lagt sig tillrätta i det varma ångande vattnet var det ganska skönt. Men värmen blev snatt för påtaglig då det inte fanns någonstans att svalka sig. Besöket i de varma källorna blev därför ganska kort.

På tillbakaresan till Ao Nang fick vi uppleva den thailänska trafiken "by night". För varje inblick i trafiken på detta sätt förundras man över att det inte sker fler allvarliga olyckor.

Tillbaka i Ao Nang blev det middag på en Thai/Italiensk restaurang där vi alla gav oss på pasta eller pizza. Med mat i magen fortsatte kvällen sedan i baren under hotellets pool innan det blev dags för den välförtjänta vilan.

2009-11-24

Ao Nang, Thailand - Tisdag - Dag 7

Jag och Linda vaknade av att klockan ringde för frukostuppgång kl 09:00. Efter en snabb och mycket givande morgon-, snoozaklockanöverläggning beslöt vi oss för att sova vidare i vårat svala och sköna hotellrum. Turligt nog hade Catrin hängt på "Do not disturb"-skylten då hon inte sett oss vid frukosten. Detta resulterade givetvis i att jag och Linda ostört sov vidare och tog oss ur sängen först runt kl 12:00 - Riktigt skönt att få sova ut!

Efter att ha tagit oss ut ur rummet anslöt vi till de andra som låg vid poolen. Istället för att börja dagen med en stadig hotellfrukost fick det idag bli en Singha. Dagen spenderades i lugn och ro vid poolen med diverse bollekar.

Sömnig som man var efter att ha tassat upp ur sängen så sent lyckades jag även slumra till en gång eller två i solstolen innan vi fått nog för dagen.

Med en stund kvar till solnedgång beslöt mamma, Anders, jag och Linda oss för att ta en strandpromenad bort till aporna vid slutet av stranden. Väl där matade vi dem lite medans vi alla försökte få till bra bilder på dem.



När vi var mitt uppe i fotograferandet av aporna uppstod ett litet grymtande och gruffande bland aporna en bit bort från oss. Snabbt vändes kameran mot det hållet och fångade bilden nedan (förstora och titta på den högra delen i mitten).



Rätt som det var började tillslut solen att gå ned. Då den klämtandes höll sig kvar över horisonten riktades vårat intresse ut över havet och mot det vackra skådespel som solens sista kamp för dagen bjöd på. Solen bjöd på vackra färger över himlen som lös upp alla de longtailbåtar som nu var hemma i hamn efter dagens många äventyr.



Nöjda med bilderna promenerade vi tillbaka för att göra oss klara för kvällen och den sedvanliga middagen. Efter att den var avklarade passade jag, Linda och Peter på att uppdatera oss med vad som hänt på hemmafronten via internet.

Vykort hem till Sverige från Thailand # 1

Befinner mig just nu på betydligt varmare breddgrader än Sverige - sitter för tillfället i hotelllobyn i Ao Nang, Thailand.

Vädret är ca 35 grader varmt och strålande sol. Vattnet är lagom varmt men svalkar fortfarande skönt. Det har vart några fartfyllda inledande dagar här. Vi har hunnit med en och annan pubrunda, strandpromenad, båtutflykt osv.

Det häftigaste vi sett än så länge var under andra dagen med våran longtailboat-guide. Han tog med oss till Hong Island som är en ö med en stor fin lagun i mitten. Där fiskade vi efter snäckor med våra fötter så att han kunde ge familjen middag när han kom hem. Efter lagunen la vi till vid en privat strand och fick uppleva den finaste sanden som går att hitta - kritvit och len som mjöl.

Resedagbok och bilder kommer att finnas för läsning och beskådning när jag kommit hem...

2009-11-23

Ao Nang, Thailand - Måndag - Dag 6

Då vi kvällen tidigare bokat upp longtailbåt nummer 54 (samma som dagen innan), så blev det även idag en tidig uppgång för att hinna ner till stranden på avtalad tid. Nere på stranden stod Run och väntade på oss och vinkade glatt när han såg oss komma.

När vi klev ombord på båten upptäckte vi till våran förvåning att Run hade ordnat med mat, dryck och frukt för dagen. Allt var ordentligt paketerat i en låda av frigolit med massor av is i. Kursen sattes mot nordväst och efter ca 45 minuters resa på Andamanhavet anlände vi till Hong Island. Under resan hade vi inte sett många turister som åkte åt samma håll som oss, utan de longtailbåtar vi mötte var endast thailänska fiskare som var ankrade vid någon av de många öarna som fanns för att tjäna sitt leverbröd genom att plocka upp näten de tidigare lagt dit.



Vid första anblicken av Hong Island var även detta en underbar kalkstensö med många annorlunda klippformationer skapade av väder och vind. När vi kom närmare ön började vi sakta att åka runt ön för att beundra det vakra paradis vi hade framför oss. Så småningom tycktes vi skymta en öppning där havet letade sig in i ön.



Run styrde båten genom denna öppning för vattnet som vi tidigare skymtat. När passerat öppning insåg vi snabbt att vi nu var mitt i en lagun. När man beundrade det underbara med denna lagun fastnade ögonen på det knädjupa turkosa vattnet, de vita stränderna och mangroveträden som fanns på ena sidan. Vi ankrade vid den vita stranden och hoppade ner i vattnet för att utforska området.



Innan vi hade hunnit ta oss iväg från båten hoppade Run ner i vattnet och började skruva med fötterna i sanden under sig, han böjde sig ned och plockade upp en snäcka. Han förklarade att dessa snäckor gick att äta tillsammans med röd eller grön curry och att han tänkte plocka hem några till familjen för kvällen. Tillslut hade han visat oss alla hur man gjorde och vi hjälpte Run med att plocka snäckor. Det visade sig att det fanns 2 olika sorter och att dessa kostade ca 30 Bath per hekto på deras marknader.



När plockat tillräckligt med snäckor utforskade vi den lilla strandremsan som fanns i lagunen. När vi kom fram till den märkte vi att både vatten och strand var fullt med krabbor som snabbt drog sig undan när de såg oss komma. Från stranden gick upptäcksfärden vidare mot mangroveträden och sedan ut till det grundaste stället i lagunen innan det blev dags för att ge sig av igen.



Rundresan runt Hong Island fortsatte och vi kom fram till ett tillhåll för pirater som låg i berget.Vi höll oss på avstånd när vi beundrade deras primitiva boning då Run berättade att de en gång skjutit mot förbipasserande båtar.

Färden runt ön fortsatte och tillslut var vi tillbaka på den sidan som vi först såg efter våran resa över havet. Medan vi hade utforskat lagunen hade Run ringt sin kusin som ägde en bit strand på Hong Island. Vi hade fått klartecken att lägga till vid hans privata strand och när vi satte ner fötterna i sanden möttes de av en så mjuk och len sand att man lätt hade kunnat tro att det var mjöl.



Vi la ut rismattorna och handdukarna för att sedan springa ner i vattnet och svalka oss. När man ibland stannade upp och blickade mot den egna stranden insåg man snabbt att det inte går att komma så mycket närmare paradiset än detta.



Jag fick under en stund ont i magen och satt ensam vid handdukarna då de andra badade. Då kom Run fram till mig och frågade hur det stod till. Jag berättade att det inte var helt okej och han började rota fram något ur sin vattentäta väska som han hade med sig. Ur väskan tog han fram ett blad och delade det på hälften samtidigt som han förklarar att det lugnade magen och att man tålde solen bättre av det. Vi tuggade båda i oss det i hopp om att det stämde.

På eftermiddagen när solstrålarna inte längre orkade sig över bergstopparna på ön för att ge våran strand ljus och värme packade vi ner oss i båten för hemfärd. Medan vi satt i båten på det öppna Andamanhavet gick tankarna tillbaka till de upplevelser vi precis varit med om!

När vi var framme på stranden vid Ao Nang gav vi vår otroligt duktiga och trevliga chaufför dricks. Då han såg beloppet blev han helt till sig av tacksamhet. Vacklande tog han några steg bakåt innan han glatt kramade om oss alla innan vi sa "hej då" för dagen.

2009-11-22

Ao Nang, Thailand - Söndag - Dag 5

Tidig uppgång för samtliga för att vara på biljettkontoret för Longtailbåtarna så tidigt som möjligt - där vi skulle boka en båt för dagen. Efter en kort stunds förvirring och förväxling av chaufförer stod vi tillslut där med en egen båt och chaufför som skulle ta oss till önskade destinationer under dagen.



Run, som chauffören hette, var mannen som skulle guida oss runt i Ao Nang's skärgård. Han tog oss först ut till Poda Island med de fina vita stränderna som består av gammal finmald korall och de vajande kokosnötspalmerna inne på de centrala delarna av ön. Där solade, badade och snorklade vi.



Under vår utforskning av ön hittade Catrin en kokosnöt på marken i närheten av där vi låg och solade. Hon tog med den till handdukarna. Hon och jag lyckades med en sten och en vassare korall få upp kokosnöten så att vi kunde smaka den. Vi stannade på Poda tills efter lunch då utbudet av restauranger på öarna är något begränsat (och Poda är en av de öar som har restaurang).



Efter lunchen åkte vi vidare och stannade till utanför Chicken Island. Vi la ankar och badade nu direkt från båten med snorkel och cyklop. Området var väldigt rikt på fisk och när vi matade dem med det medtagna brödet trängdes de så mycket att de låg och hoppade på vattenytan.



När vi snorklat en stund bland fiskarna packade vi ihop oss i båten och åkte runt Chicken Island till den "främre" stranden där vi på grund av högvattnet idag kunde vada (i bröstdjupt vatten) ut till Tub Island på sanbankarna som vid lågvatten är synliga vid vattenytan. Vi vadade fram och tillbaka mellan öarna innan vi åkte vidare till nästa strand.

Väl framme på Phar Nang beach möttes vi av spännande klippformationer i form av grottor, droppformationer, urgröpningar och sprickor där stranden letat sig in. Inne i en av dessa grottor fanns ett altare med väldigt många fallossymboler där de offrade mindre ägodelar och frukt till fruktbarhetsgudinnorna. Vi utforskade dessa labyrinter noga innan vi begav oss tillbaka till stranden i Ao Nang igen för att ta oss tillbaka till hotellet och göra oss klara för kvällen middag.