2009-11-23

Ao Nang, Thailand - Måndag - Dag 6

Då vi kvällen tidigare bokat upp longtailbåt nummer 54 (samma som dagen innan), så blev det även idag en tidig uppgång för att hinna ner till stranden på avtalad tid. Nere på stranden stod Run och väntade på oss och vinkade glatt när han såg oss komma.

När vi klev ombord på båten upptäckte vi till våran förvåning att Run hade ordnat med mat, dryck och frukt för dagen. Allt var ordentligt paketerat i en låda av frigolit med massor av is i. Kursen sattes mot nordväst och efter ca 45 minuters resa på Andamanhavet anlände vi till Hong Island. Under resan hade vi inte sett många turister som åkte åt samma håll som oss, utan de longtailbåtar vi mötte var endast thailänska fiskare som var ankrade vid någon av de många öarna som fanns för att tjäna sitt leverbröd genom att plocka upp näten de tidigare lagt dit.



Vid första anblicken av Hong Island var även detta en underbar kalkstensö med många annorlunda klippformationer skapade av väder och vind. När vi kom närmare ön började vi sakta att åka runt ön för att beundra det vakra paradis vi hade framför oss. Så småningom tycktes vi skymta en öppning där havet letade sig in i ön.



Run styrde båten genom denna öppning för vattnet som vi tidigare skymtat. När passerat öppning insåg vi snabbt att vi nu var mitt i en lagun. När man beundrade det underbara med denna lagun fastnade ögonen på det knädjupa turkosa vattnet, de vita stränderna och mangroveträden som fanns på ena sidan. Vi ankrade vid den vita stranden och hoppade ner i vattnet för att utforska området.



Innan vi hade hunnit ta oss iväg från båten hoppade Run ner i vattnet och började skruva med fötterna i sanden under sig, han böjde sig ned och plockade upp en snäcka. Han förklarade att dessa snäckor gick att äta tillsammans med röd eller grön curry och att han tänkte plocka hem några till familjen för kvällen. Tillslut hade han visat oss alla hur man gjorde och vi hjälpte Run med att plocka snäckor. Det visade sig att det fanns 2 olika sorter och att dessa kostade ca 30 Bath per hekto på deras marknader.



När plockat tillräckligt med snäckor utforskade vi den lilla strandremsan som fanns i lagunen. När vi kom fram till den märkte vi att både vatten och strand var fullt med krabbor som snabbt drog sig undan när de såg oss komma. Från stranden gick upptäcksfärden vidare mot mangroveträden och sedan ut till det grundaste stället i lagunen innan det blev dags för att ge sig av igen.



Rundresan runt Hong Island fortsatte och vi kom fram till ett tillhåll för pirater som låg i berget.Vi höll oss på avstånd när vi beundrade deras primitiva boning då Run berättade att de en gång skjutit mot förbipasserande båtar.

Färden runt ön fortsatte och tillslut var vi tillbaka på den sidan som vi först såg efter våran resa över havet. Medan vi hade utforskat lagunen hade Run ringt sin kusin som ägde en bit strand på Hong Island. Vi hade fått klartecken att lägga till vid hans privata strand och när vi satte ner fötterna i sanden möttes de av en så mjuk och len sand att man lätt hade kunnat tro att det var mjöl.



Vi la ut rismattorna och handdukarna för att sedan springa ner i vattnet och svalka oss. När man ibland stannade upp och blickade mot den egna stranden insåg man snabbt att det inte går att komma så mycket närmare paradiset än detta.



Jag fick under en stund ont i magen och satt ensam vid handdukarna då de andra badade. Då kom Run fram till mig och frågade hur det stod till. Jag berättade att det inte var helt okej och han började rota fram något ur sin vattentäta väska som han hade med sig. Ur väskan tog han fram ett blad och delade det på hälften samtidigt som han förklarar att det lugnade magen och att man tålde solen bättre av det. Vi tuggade båda i oss det i hopp om att det stämde.

På eftermiddagen när solstrålarna inte längre orkade sig över bergstopparna på ön för att ge våran strand ljus och värme packade vi ner oss i båten för hemfärd. Medan vi satt i båten på det öppna Andamanhavet gick tankarna tillbaka till de upplevelser vi precis varit med om!

När vi var framme på stranden vid Ao Nang gav vi vår otroligt duktiga och trevliga chaufför dricks. Då han såg beloppet blev han helt till sig av tacksamhet. Vacklande tog han några steg bakåt innan han glatt kramade om oss alla innan vi sa "hej då" för dagen.

2 comments:

Sunie said...

Det var ju till och med så att det föll några tårar från hans kind när han fick dricksen som han verkligen var värd. En mer underbar människa är svår att hitta.
Vi lyckade att samlar ihop 2,5 kg snäckor till Run som han kokade och åt tillsammans med familjen.

Christoffer Sandberg said...

Det var vekligen kul att se den uppskattningen som han visade. Då vet man att man har gett dricks till rätt person!

2,5 kg!! Det var inte illa det.. Bra plockat av oss alla med andra ord!