Vad annorlunda och bra det känns med en vit julafton! Det var längesen det var såhär mycket snö redan i december. När vi på julaftonsmorgonen kom ner till Vagnhärad möttes vi av stora dimmområden som skapades av att den kalla marken värmdes upp av den strålande solen. Detta gav en mysig och julig känsla när man blickade ut över landskapet...
Julafton firades med Linda, Pappa, Lotta, Catarina, Conny, Adam, Farmor och Farfar. Mellan lunchfikat och Kalle Anka så var jag och Linda även förbi lite snabbt hos Mormor och Morfar och sa "hej", då en stor del av släkten på mammas sida firade julen där.
Julen kan kort sammanfattas med: Mys, värme, ljus, brasa, gemenskap, glädje, paket, givmildhet, Kalle Anka, glögg, julmat, fika, sällskapsspel och godis - helt enkelt allt som gör denna dagen så speciell som den faktist är!
Tack för en riktigt trevlig dag! God jul till er alla...
Då var vi framme vid sista morgonen där vi vaknade upp i den Thailänska värmen (för denna resa). Det blev en tidig uppgång då vi två dagar tidigare bestämt med Run att vi skulle möta honom nere på stranden för att säga "hej då" innan dagens frukost.
Vi samlades i lobbyn klockan 8 och gick ner mot stranden tillsammans. Väl nere vid centret för longtailbåtarna såg vi några chaufförer som väntade på dagens första turister som skulle bege sig ut i övärlden för att njuta av den strålande solen. Bland dem fanns även Run som glatt kom gående mot oss.
Run hade tagit med sig familjen som även de ville säga farväl innan vi påbörjade våran resa tillbaka till Sverige. Det småpratades och skrattades gott åt de minnen som skapats under resan. En stund senare var vi dock tvugna att gå tillbaka till hotellet för att inte bli utan frukost. Run följde oss till hotellet och då kom vi på att vi gärna ville ha en gruppbild på alla - vilket vi ännu inte hade. Run föreslog då att vi åter skulle ses nere vid stranden efter att vi ätit för att ta bilden.
Cirka 30 minuter senare var vi åter nere på stranden och jag riggade kameran medans de andra ställde upp sig framför. Jag satte den på 10 sekunders självutlösning och sprang in i sökaren så att även jag kom med på gruppbilden av det sällskapet som tidigare i veckan avnjutit färska kokosnötter på verandan hemma hos Run.
När vi slutligen sagt ett sista "hej då" till familjen och det utbytts kramar begav vi oss tillbaka till hotellet för att packa ihop våra saker. Det fanns förvånandsvärt mycket plats kvar i väskorna trots att shoppingen var avklarad - så det var inte mycket oro för överlast vid invägningen av väskorna för våran del.
Bussen kom och hämtade oss från hotellet klockan 12:00, och tog oss till flygplatsen på mindre än en timma. Vårat hotell var det första som de hämtade passagerare från, så guiden från Fritidsresor var lite extra nyfiken på hur våran vistelse hade varit och passade på att fråga lite om resans alla aktiviteter medans vi rullade iväg mot nästa hotell.
Vi kom fram till flygplatsen och checkade in bagaget utan större problem och väntetid. När väskorna var lämnade gick vi upp en trappa för att äta en lunch på flygplatsrestaurangen. Utbudet var inte det bästa och vi nöjde oss därför med några baguetter. Nu hade vi "bara" cirka 2 och ½ timma att vänta ut innan planet skulle lyfta klockan 16:00.
Väntetiden flöt dock på snabbt och tillslut var det dags att gå ombord på flygplanet. Efter att vi passerat säkerhets- och passkontrollerna var det endast en sista kort promenad över landningsbanan ut till flygplanet kvar. Vi stannade upp och förevigade de sista stegen i värmen, innan vi vinkade hej då (och på återseende) till Thailand.
Nu återstod 11 timmars flygresa innan vi skulle uppleva en temperatursskillnad på ca 40 grader...
En lugn morgon där vi gick upp till hotellfrukosten. När vi avnjutit våran näst sista hotellfrukost under denna resa tog vi plats i solstolarna vid poolen. Förmiddagen spenderades avslappnat i solen och varvades med lite bad och lek i det svalkande poolvattnet medans vi blev serverade drinkar.
Förmiddagen flöt på snabbt och eftermiddagen inleddes med en kort shoppingtur längst med shoppinggatan i Ao Nang. Det gjordes några småfynd men det mesta var införskaffat under den förra shoppingturen som ägde rum tidigare i veckan.
När vi åter var tillbaka på hotellet var det lite olika aktiviteter inplanerade på schemat. Mamma och Anders gick iväg för att tatuerade sig, Linda, Camilla och Catrin gick iväg och gjorde manikyr medans jag och Peter tog det lugnt i poolen.
Det tog cirka två timmar innan alla var klara med sina aktiviteter och redo för att gå ut i den Thailänska natten för en bit mat. Restaurangen för kvällen hade vi valt på förhand. Vi tänkte att den sista middagen skulle avnjutas på ett mysigt och trevligt ställe - och vad passade då bättre än att sitta på Echo's underbara servering en våning upp bland takåsarna för att blicka ut över Ao Nang och Andamanhavet. Vi njöt av värmen och den goda maten medans vi passade på att summera resan och de minnen som skapats. Några av de bästa stunderna för samtliga visade sig vara utflykten till Hong Island (lagunen) och besöket hemma hos Run.
Efter middagen gick vi ner till stranden för att tända två stycken ljuslyktor (khom loys) som fick segla upp bland molnen. När vi släppt dem mot himlen satte oss på trappan ner till stranden för att titta på ljuslyktorna medans vinden förde dem långt ut till havs. Under denna stund gick våra tankar gick till anledningarna för att ljuslyktorna tändes.
Efter att ha kvicknat till från matförgiftningen har vi de sista dagarna solat och badat. Vi passade även på att hyra longtail med Run som chaffuör igen. Vi åkte ut till Poda och Chicken Island där vi snorklade och njöt av tillvaron. Tyvärr blev vädret dåligt och vi var tvugna att åka tillbaka till Ao Nang tidigare än planerat för att fly undan regnet. Tanken från början var dock att se solnedgången ute bland öarna.
På kvällen hade vi blivit hembjudna till Run och hans familj för att se hur de hade det. De bodde förvånandsvärt fint - även om det fanns en hel del kvar att önska om man själv skulle bott där. Det var dock en trevlig upplevelse och vi alla hade det trevligt på deras veranda medans de bjöd på unga kokosnötter.
Sista hela dagen här idag, så den kommer att fördrivas med bad i poolen, sista solningen och lite shopping - förhoppningsvis hittar jag mer än mina redan köpta solbrillor och badshorts!
Under gårdagskvällen när vi andra låg på hotellrummen för att ta igen oss var Anders nere vid centret för uthyrningen av longtailbåtarna. Inför den avslutande utflykten på tisdagen ville vi vara säkra på att vi fick Run som vår chaufför.
Vi hade stämt träff kl 11:00 nere vid uthyrningscentret för avfärd ut i Ao Nang's skärgård. Punktlig som Run var kom han glatt springandes upp till centret från sin båt för att förklara för personalen att det var han som skulle köra oss idag. Efter en kort stunds kaos (vilket var vanligt på just denna plats) kunde vi lugnt följa med Run ner till båten och bege oss iväg.
Första destinationen för dagen var stranden på Poda Island. Vid dagens besök följde vi strandremsan så långt till "vänster" som vi kunde innan vi la till och hoppade i land. Här i slutet av stranden fick vi vara relativt ostörda, så vi bredde ut rismattor och handdukar så vi fick det behagligt i solen.
När vi jobbat på brännan ett tag gick jag, Catrin, Peter och Anders in i djungeln bakom oss i jakt på en palm med kokosnötter. Tanken var att vi skulle försöka få ner en så vi kunde ta med den till stranden och öppna den. Vi hittade ingen palm som var lämplig att klättra i, så vi provade istället att kasta bambuspjut, gamla kokosnötter och stenar mot dem. Tyvärr så hjälpte det inte ens med direktträffar från något av tidigare nämda tillhyggen för att separera kokosnötterna från palmen.
Under förmiddagen tog Run en titt runt båten som låg vid strandkanten. Förskräckt kom han upp ur vattnet med något smalt svajande i handen. Vid en närmare titt visade det sig vara svansen (och piggen) från en Stingrocka. Denna kunde tydligen göra stor skada om man blev stucken, trots att den var avskuren från själva Stingrockan. Run tog med sig svansen upp i djungeln där han gick bort till de lokala fiskarna på Poda Island - så att de kunde göra sig av med svansen innan någon skadade sig på den.
När våra magar började kurra packade vi ihop oss i longtailbåten och satte kurs mot grannön - Chicken Island. När vi närmade oss restaurangen på Chicken Island så kunde vi skymta att sandbanken mellan just Chicken Island och Tube Island var en bra bit över vattenytan. Det var en märklig syn att se folk gå torra över samma sandbank där vi vid ett tidigare besök vadat över med vatten upp till bröstet. Run lämnade av oss vid restaurangen så att vi kunde äta lunch medans han la till ute på Tube Island, för att undvika och fastna i lågvattnet.
Efter att lunchen var uppäten tog jag kameran och de andra tag i kamerna för att försöka fånga en rättvis bild av den spektakulära vyn som sandbanken mellan Chicken Island och Tube Island var en del av.
Många bilder senare var vi slutligen redo att promenera över den torra sanbanken ut till Tube Island.
När jag gjort mitt bästa för att fånga denna vy på både bild och video så gick vi över till Tube Island där vi tänke spendera eftermiddagen. Planen var att vi skulle stanna här och få några bra bilder på solnedgången.
Tiden fördrevs mestadels med snorkling för min och Peters del. Dock var det väldigt grunt vatten och det fanns mycket sjöborrar runt stranden, så man fick ta det försiktigt medans man kryssade ut till de djupare delarna. På vägen ut från stranden träffade vi på några gulsvarta fiskar som verkade skydda sitt lilla territorium av havsbotten. När man kom tillräckligt nära simmade den lustiga fisken i hög fart mot cyklopet innan den i sista stund vek av - i någon form av chicken race. Längre ut hittade vi även svajande anemoner som visade sig vara bebodda - en familj Klownfiskar hade gjort det hemtrevligt i denna sjöväxt som nu fick agera hus. Efter att ha legat i vattnet och snorklat en stund tog jag och Peter oss slutligen oskadda in till stranden igen.
När vi blickade ut över Andamanhavet såg vi att den strålande solen hade bytts mot regn en bit bort mot horisonten. Tyvärr så var detta regnoväder på väg rakt imot oss. Vi fick se oss besegrade (i jakten på den perfekta solnedgången) av vädrets makter och vi beslutade därför att packa ihop och bege oss tillbaka till hotellet. Vi hann precis lämna stranden innan himlen öppnade upp sig och regnet började falla.
Under den avslutade resan mot Ao Nang fick vi en inbjudan av Run att komma hem till honom för att se hur han hade det. Han sa även att han skulle bjuda på en färsk kokosnöt så vi alla fick smaka det innan vi lämnade Thailand (han hade observerat våran jakt i djungeln tidigare under dagen). Innan vi skiljdes åt för stunden satte vi en tid då han skulle hämta oss utanför vårat hotell.
Klockan gick snabbt och vi hann precis duscha och göra oss klara innan det var dags för att bli upphämtade. Vi satte oss på trappan utanför hotellet och väntade några minuter. Punkligt som vanligt dök Run upp, men denna gången hade han bytt sin longtailbåt mot en tuk-tuk. På släp hade han även sin kusin i ännu en tuk-tuk, så att vi alla skulle kunna åka med hem till Run.
Vi åkte längst med huvudgatan i Ao Nang in mot land innan vi tillslut svängde av på en mindre väg som ledde in i ett bostadsområde. Till våran lättnad såg vi att detta bostadsområde inte innehöll några plåtskjul - vi hade nämligen inte vågat fråga hur de bodde tidigare under dagen då vi fick inbjudan. På sidorna om oss svischade istället väldigt hemtrevliga små hus förbi.
Resan hem till Run tog ca 15 minuter och avslutades dramatiskt med att mamma, Anders och Catrins tuk-tuk (körd av Run) såg ut att vara på väg att välta när de svängde in på Run's uppfart. Inget hände dock och vi alla klev av tuk-tukarna oskadda. Vi bjöds upp på den upphöjda altanen där en stor del av familj och släkt hade samlats. Det hälsades och logs artigt då ingen av de övriga familjemedlemarna förstod något annat än Thailänska.
Run tog med oss på en husesyn i sitt hem. Han berättade att det var han och hans pappa som byggt detta hus för ca 4-5 år sedan. De hade det väldigt enkelt inrett och det fanns mycket att önska i form av högre standard i kök/toalett, isolering osv - dock fanns allt det nödvändiga och det var klart funktionellt. Den största förvåningen under själva rundvandringen var att de i stort sett inte hade några möbler alls i hela huset - med undantag för ett bort och någon byrå.
När husesynen var avklarad samlades vi alla ute på verandan för att avnjuta de gröna (unga) kokosnötter som Run hade köpt. Han tog fram en stor hushållskniv, satte den mot kokosnöten och började slå på den med sin öppna handflata. Hade någon av oss efterliknat de slagen han gav kniven hade vi säkert brutit ett eller två ben i handen, men Run grimaserade lite lätt och försäkrade oss om att det inte var någon fara. Vi diskuterade lite lätt om detta var möjligt på grund av hans tidigare karriär som thaiboxare (där han varit regionsmästare). Vi drack och åt kokosnötterna tillsammans med familjen, som i och för sig inte tog så mycket av dem.
Efter ca 1 timmas skratt och försök till teckenspråk blev vi inskjussade till stan igen - på exakt samma sätt som vi kom dit. Vi sa "hej då" för kvällen och bestämde en träff tidigt på torsdag morgon, då Run ville träffa oss en sista gång och säga "hej då" till hela familjen. Kvällen blev lugn och efter att vi hade gått ut och ätit så spelades det yatzy på hotellet.
