Vi hade stämt träff kl 11:00 nere vid uthyrningscentret för avfärd ut i Ao Nang's skärgård. Punktlig som Run var kom han glatt springandes upp till centret från sin båt för att förklara för personalen att det var han som skulle köra oss idag. Efter en kort stunds kaos (vilket var vanligt på just denna plats) kunde vi lugnt följa med Run ner till båten och bege oss iväg.
Första destinationen för dagen var stranden på Poda Island. Vid dagens besök följde vi strandremsan så långt till "vänster" som vi kunde innan vi la till och hoppade i land. Här i slutet av stranden fick vi vara relativt ostörda, så vi bredde ut rismattor och handdukar så vi fick det behagligt i solen.
När vi jobbat på brännan ett tag gick jag, Catrin, Peter och Anders in i djungeln bakom oss i jakt på en palm med kokosnötter. Tanken var att vi skulle försöka få ner en så vi kunde ta med den till stranden och öppna den. Vi hittade ingen palm som var lämplig att klättra i, så vi provade istället att kasta bambuspjut, gamla kokosnötter och stenar mot dem. Tyvärr så hjälpte det inte ens med direktträffar från något av tidigare nämda tillhyggen för att separera kokosnötterna från palmen.
Under förmiddagen tog Run en titt runt båten som låg vid strandkanten. Förskräckt kom han upp ur vattnet med något smalt svajande i handen. Vid en närmare titt visade det sig vara svansen (och piggen) från en Stingrocka. Denna kunde tydligen göra stor skada om man blev stucken, trots att den var avskuren från själva Stingrockan. Run tog med sig svansen upp i djungeln där han gick bort till de lokala fiskarna på Poda Island - så att de kunde göra sig av med svansen innan någon skadade sig på den.
När våra magar började kurra packade vi ihop oss i longtailbåten och satte kurs mot grannön - Chicken Island. När vi närmade oss restaurangen på Chicken Island så kunde vi skymta att sandbanken mellan just Chicken Island och Tube Island var en bra bit över vattenytan. Det var en märklig syn att se folk gå torra över samma sandbank där vi vid ett tidigare besök vadat över med vatten upp till bröstet. Run lämnade av oss vid restaurangen så att vi kunde äta lunch medans han la till ute på Tube Island, för att undvika och fastna i lågvattnet.
Efter att lunchen var uppäten tog jag kameran och de andra tag i kamerna för att försöka fånga en rättvis bild av den spektakulära vyn som sandbanken mellan Chicken Island och Tube Island var en del av.
Många bilder senare var vi slutligen redo att promenera över den torra sanbanken ut till Tube Island.
När jag gjort mitt bästa för att fånga denna vy på både bild och video så gick vi över till Tube Island där vi tänke spendera eftermiddagen. Planen var att vi skulle stanna här och få några bra
bilder på solnedgången.
Tiden fördrevs mestadels med snorkling för min och Peters del. Dock var det väldigt grunt vatten och det fanns mycket sjöborrar runt stranden, så man fick ta det försiktigt medans man kryssade ut till de djupare delarna. På vägen ut från stranden träffade vi på några gulsvarta fiskar som verkade skydda sitt lilla territorium av havsbotten. När man kom tillräckligt nära simmade den lustiga fisken i hög fart mot cyklopet innan den i sista stund vek av - i någon form av chicken race. Längre ut hittade vi även svajande anemoner som visade sig vara bebodda - en familj Klownfiskar hade gjort det hemtrevligt i denna sjöväxt som nu fick agera hus. Efter att ha legat i vattnet och snorklat en stund tog jag och Peter oss slutligen oskadda in till stranden igen.
När vi blickade ut över Andamanhavet såg vi att den strålande solen hade bytts mot regn en bit bort mot horisonten. Tyvärr så var detta regnoväder på väg rakt imot oss. Vi fick se oss besegrade (i jakten på den perfekta solnedgången) av vädrets makter och vi beslutade därför att packa ihop och bege oss tillbaka till hotellet. Vi hann precis lämna stranden innan himlen öppnade upp sig och regnet började falla.
Under den avslutade resan mot Ao Nang fick vi en inbjudan av Run att komma hem till honom för att se hur han hade det. Han sa även att han skulle bjuda på en färsk kokosnöt så vi alla fick smaka det innan vi lämnade Thailand (han hade observerat våran jakt i djungeln tidigare under dagen). Innan vi skiljdes åt för stunden satte vi en tid då han skulle hämta oss utanför vårat hotell.
Klockan gick snabbt och vi hann precis duscha och göra oss klara innan det var dags för att bli upphämtade. Vi satte oss på trappan utanför hotellet och väntade några minuter. Punkligt som vanligt dök Run upp, men denna gången hade han bytt sin longtailbåt mot en tuk-tuk. På släp hade han även sin kusin i ännu en tuk-tuk, så att vi alla skulle kunna åka med hem till Run.
Vi åkte längst med huvudgatan i Ao Nang in mot land innan vi tillslut svängde av på en mindre väg som ledde in i ett bostadsområde. Till våran lättnad såg vi att detta bostadsområde inte innehöll några plåtskjul - vi hade nämligen inte vågat fråga hur de bodde tidigare under dagen då vi fick inbjudan. På sidorna om oss svischade istället väldigt hemtrevliga små hus förbi.
Resan hem till Run tog ca 15 minuter och avslutades dramatiskt med att mamma, Anders och Catrins tuk-tuk (körd av Run) såg ut att vara på väg att välta när de svängde in på Run's uppfart. Inget hände dock och vi alla klev av tuk-tukarna oskadda. Vi bjöds upp på den upphöjda altanen där en stor del av familj och släkt hade samlats. Det hälsades och logs artigt då ingen av de övriga familjemedlemarna förstod något annat än Thailänska.
Run tog med oss på en husesyn i sitt hem. Han berättade att det var han och hans pappa som byggt detta hus för ca 4-5 år sedan. De hade det väldigt enkelt inrett och det fanns mycket att önska i form av högre standard i kök/toalett, isolering osv - dock fanns allt det nödvändiga och det var klart funktionellt. Den största förvåningen under själva rundvandringen var att de i stort sett inte hade några möbler alls i hela huset - med undantag för ett bort och någon byrå.
När husesynen var avklarad samlades vi alla ute på verandan för att avnjuta de gröna (unga) kokosnötter som Run hade köpt. Han tog fram en stor hushållskniv, satte den mot kokosnöten och började slå på den med sin öppna handflata. Hade någon av oss efterliknat de slagen han gav kniven hade vi säkert brutit ett eller två ben i handen, men Run grimaserade lite lätt och försäkrade oss om att det inte var någon fara. Vi diskuterade lite lätt om detta var möjligt på grund av hans tidigare karriär som thaiboxare (där han varit regionsmästare). Vi drack och åt kokosnötterna tillsammans med familjen, som i och för sig inte tog så mycket av dem.
Efter ca 1 timmas skratt och försök till teckenspråk blev vi inskjussade till stan igen - på exakt samma sätt som vi kom dit. Vi sa "hej då" för kvällen och bestämde en träff tidigt på torsdag morgon, då Run ville träffa oss en sista gång och säga "hej då" till hela familjen. Kvällen blev lugn och efter att vi hade gått ut och ätit så spelades det yatzy på hotellet.
No comments:
Post a Comment