2011-01-16

Koh Chang, Thailand - Söndag - Dag 7

Det blev en sovmorgon idag igen. På grund av någon anledning är både jag och Linda förfärligt trötta på mornarna och har riktiga problem med att ta oss upp när klockan ringer.

Vi gjorde oss i alla fall iordning och packade ryggsäcken med det viktigaste (handdukar och solkräm), för idag skulle vi besöka vattenfallet Khlong Phlu (Klong Plu). Med allt packat och klart begav vi oss upp till supermarketen där vi köpte vår alternativa frukost (kakor, chips och vatten).

Med en välfylld väska ropade vi sedan till oss en taxi. Vi bad honom köra oss till Klong Plu, men att han först skulle stanna vid ett elefantläger. För vi kan ju inte ha besökt Koh Chang (elefantön) utan att ha fångat någon elefant på bild!

När man svänger av vägen mot vattenfallet passerar man genom ett elefantläger, vid namn Klong Plu Ban Chang – här stannade vår trevlige chaufför och lät oss ta några bilder av elefanten medan han växlade några ord med en av arbetarna där.



Nu var den obligatoriska elefanten fångad på bild, så vi kunde nöjt åka vidare mot vattenfallet. Resan dit tog inte lång tid och innan vi hann säga namnet på Bangkoks flygplats (Suvarnabhumi) så var vi framme.

Vi hoppade av flaket och möttes då av taxikillen. Han frågade när vi ville åka tillbaka, så han kunde stå på samma plats och vänta på oss. Vi slängde ur oss 1 och ½ timma, och hoppades att det skulle vara tillräckligt med tid för vårt besök.

Nu traskade vi vidare mot biljettluckan. Besöket vid vattenfallet kostade nämligen 200 Bath per person. Med biljetten ordnad började vi nu promenera längst med den djungelstig som skulle ta oss till vårt slutmål.



Valet av skor (flippflopp-tofflor) kan man ju ångra såhär i efterhand. Stigen vi vandrade på ledde oss över vassa stenar, branta berg och hala rötter. På ett ställe lyckades jag till och med kila fast min toffla mellan två stenar – den var jag tvungen att dra loss med handen!

Slutligen möttes vi av en vakthydda och skylten för vattenfallet. Här passade vi på att fota oss med det vackra vattenfallet som bakgrund. Vattenfallet har ett fall på cirka 30 meter och får sitt vatten från regnskogen ovanför.



Vi klättrade runt vattenfallet och medan Linda satte sig för att vila passade jag på att klättra upp på berget tills jag kom fram till den översta bassängen. På vägen upp dit såg jag lite lokalt djurliv i form av en odla som tittade fram mellan stenarna.

Här uppe höll ett gäng skräniga ryssar på och lekte. Tillslut hoppade två av dem ned i bassängen där fallet slår ned. Detta gillade inte vakterna som fanns hur så de satte igång att blåsa i sina visselpipor och kom upp och ropade åt ryssarna att klättra upp därifrån. När ryssarna inte lyssnade skrämde vakterna upp dem med att det fanns en stor mal i vattnet. Då blev de riktigt rädda och klättrade upp på en smal klippavsats vid fallet. Där stod dem tills de tillslut samlat nog med mot för att snabbt simma över bassängen och klättra upp samma väg som de hoppade ned.



Nu var det äntligen fritt fram för att ta en bild och video på hur fint det var, utan att få någon galen turist med i bild! Man känner sig dock ganska liten som människa när man står nedanför ett 30 meter högt vattenfall.




Med bilden/videon tagen gick jag och älsklingen till den nedersta bassängen och kröp i. Det första doppet var ganska motvilligt då det var svalt i vattnet. Efter att ha legat där i vattnet, nedanför vattenfallet, ett tag blev det dock väldigt skönt och kroppen började sakta kylas av från den hetta som infunnit sig på grund av den tidigare klättringen!



Efter badet vandrade vi tillbaka genom skogen bort mot taxibilarna. Mycket riktigt stod vår chaufför och väntade på oss, precis som han sagt. Vi hade dock ingen koll på klockan och undrade tyst om han hade stått och väntat länge, då vi inte hade någon klocka med oss. När vi drog upp kameran och brände av en bild visade det sig att vi bara hade varit 4 minuter sena.

Färden med taxin gick hem mot hotellet och där åt vi en välbehövlig lunch innan vi traskade vidare ned till stranden. När vi satt och skulle beställa lunchen frågade servitören på skoj om jag även idag ville ha en burgare (som jag tagit de senaste två dagarna). Idag valde jag dock en thairätt och han såg nöjd ut även med det valet.

På stranden drog vi fram några solstolar och satte oss i dem. Även idag bröts solandet med lite strandtennis (nytt rekord sattes under dagen och ligger nu på 27) och letande efter snäckor i det grunda vattnet.

Medan strandrestaurangerna började duka fram sina bord var jag och älsklingen i full fart med att skapa en ”Koh Chang-tavla” av snäckor och koraller som vi hittade på stranden.



När vi gjort oss iordning för kvällen promenerade vi upp till taxibilarna. Killen som kört oss fram och tillbaka till vattenfallet stod parkerad längst med huvudgatan och ropade undrande om vi ville åka någonstanns. När vi svarade ja sken han upp och kom springande mot oss för att hjälp oss upp på flaket till bilen.

Kvällens besök på White Sand Beach inleddes med att vi utforskade de olika affärerna och minimarknaderna som var innhysta i allt från moderna hus till kojor av presenningar.



Utbudet var det gamla vanliga – dåliga klädeskopior, klockor och ryggsäckar/handväskor. Inget av detta föll oss i smaken och vi satte därför fart ner mot stranden i jakt på en restaurang. På vägen dit hittade vi ett mopedkök som sålde pannkakor, något som vi varit på jakt efter sedan första dagen vi kom till Thailand. Här beställde vi varsin (efter lite språkbarriärer) pannkaka med banan, vanilj och choklad – MUMS!



Med en god pannkaka i handen vandrade vi vidare i vår jakt på ordentlig kvällsmat. Vi var nöjda med gårdagens mat på 15 Palms, vilket resulterade i att även dagens middag åts där. Idag hade vi båda även med oss våra iPhone’s vilket gjorde att vi kunde uppdatera oss lite på vad som händer hemma i Sverige.

När maten var uppäten och vi var mätta och belåtna tog vi oss upp till huvudgatan där vi nästan direkt lyckades vinka till oss en taxi. Det var en riktig rallyförare vi fick tag på och resan hem till Klong Prao har nog aldrig gått så snabbt för oss!

Chauffören hade dock bråttom iväg och släppte därför av oss på huvudgatan istället för att köra oss ända fram till VJ health & spa hotel. Passande tyckte vi, då vi passade på att föreviga denna enkla bensinstation på bild innan vi spenderade resten av kvällen på hotellet.



1 comment:

Christine said...

Härlig läsning och vilket coolt vattenfall!