Men innan vi lämnade Toronto så skulle vi genomföra registreringen till WPC (Worldwide Partner Conferance) - den ägde rum på hotell Sheraton, som utforskades lite smått under gårdagskvällen! Registreringen gick smidigt men när man sen skulle få ut sin "badge" blev det lite mer av ett lotteri - Trots det lyckades de flesta av oss med bedriften att slutföra registrering och uthämtning innan systemen gav upp.
Uppe vid entrén till Sheraton låg ett Starbucks där jag passade på att köpa frukost till den stundande bussfärden på två timmar - En kaffe och en Sandwich mättade magen denna morgon.
Nu var kursen satt ut ur Toronto och väster ut längst med kusten till "Lake Ontario". Under färden berättade busschaffören en del roliga och intressanta historier om de närliggande områdena och om Kanada. Några av sakerna som berättades var historik om byggnader i Toronto, vinodlingarna ute på landsbygden och slussystemen mellan Lake Ontario och Lake Eire (en del av Saint Lawrence seaway) - som tillät stora fartyg att frakta gods från inre Kanada.
Efter två timmars åkande på en ganska tråkig motorväg (bullerplank och grönska skymde stora delar av utsikten) anlände vi äntligen i staden Niagara Falls, Ontario. Man kunde redan innan staden skymta "molnet" som steg från fallen. Bebyggelsen här på den kanadensiska sidan var betydligt mer än vad jag hade förväntat mig - medan den amerikanska sidan såg ganska grön och lummig ut.
Vi började med att åka ned för Clifton Hill, som var nöjesgatan i staden. Här låg de flesta restaurangerna och attraktionerna som man kunde fördriva tid på om man tröttnat på de närliggande vattenfallen.
Niagara Falls har bland annat två stycken kasinon, ett flertal hotell och ett utsiktstorn (Skylon Tower) som erbjuder en storslagen utsikt över området.
Bussen åkte längst med vattenfallen ända bort till toppen av strömmen och hästskofallet där bussparkeringen och kraftverket låg. När vi klev av låg vinden på åt vårt håll vilket gjorde att ett lätt och väldigt lokalt regn föll närmast kanten till floden.
Niagarafallen består av tre stycken vattenfall: American Falls (USA), Bridal Veil Falls(USA) och Horseshoe Falls (Kanada). Fallhöjden på vattenfallen är ca 54 meter och varje sekund passerar ca 2000 kubikmeter vatten genom dem.
Det bredaste fallet är Horseshoe Falls med sina 920 meter med American Falls på andra plats med 325 meter.
För de besökare som önskar uppleva fallen på närmare håll finns båtarna "Maid of the Mist" som tar en ut på vattnet och in i diset nedanför de båda fallen. Regnponchos är att rekommendera!
Vår vandring längst med fallen ledde oss mot Skylon Tower. Vi bestämde oss för att göra ett besök och få en bättre överblick på området. Vi köpte biljetterna i luckan utanför tornet för 150-200 kr styck.
Väl inne i tornet möttes vi av en stor arkadhall fullproppad med spel och underhållning. Dock var det inte mycket folk här, vilket innebar att vi slapp trängas när vi skulle ta oss upp till utsiktsplatsen.
Uppe i tornet var det nästan folktomt, vilket innebar att vi verkligen kunde njuta av utsiken över Niagarafallen.
Efter besöket i Skylon Tower promenerade vi vidare till Clifton Hill där vi letade upp en bra restaurang med en uteservering för lunch och lite svalka - Det var trots allt över 32 grader och strålande sol!
Med mat i magen och vätskebalansen återställd var det dags att sakta promenera tillbaka till bussen längst bort vid toppen av hästskofallet. Vi passade såklart på att njuta lite mer av fallen och ta några fler bilder.
Belåtna över dagen vid Niagarafallen hoppade vi in i bussen och begav oss tillbaka mot Toronto igen. När vi närmade oss stan upplevde vi en aning ökad trafikmängd än tidigare, troligen på grund av helgfirare som nu återvände till stan för att återgå till jobbet imorgon.
Tillbaka på hotellet fräschade vi till oss då kvällen bestod av svenskt välkomstmingel på Gretsky's. Här fick vi en första överblick på de svenska deltagarna av WPC och njöt av en trevlig kväll innehållande god mat, bordshockeyspel och några välkomsttal.
No comments:
Post a Comment