Idag var jag kallad till Nacka Tingsrätt som vittne i ett mål angående skadegörelse. I augusti förra året hoppade, sparkade och slog två fulla småttingar (15-16 år) på de parkerade bilarna utanför mig - och en av dem greps tillslut av polisen för detta.
Han som greps angav sedan sin kompis och båda verkar dessutom ha erkänt. Den känslan jag fick av dagens rättegång var att rätten ville fastställa vilket skadeståndsbelopp de skulle tilldömma dem båda, då det var många frågor om vilka bilar som drabbades och hur jag kunde säkerställa skadegörelsen.
När det gäller själva vittnesmålet så var det smått nervöst att gå in i en rättsal där både åhörare (familjer till småttingarna), advokater och medlemar av rätten befann sig. Tystnaden när jag kom in i rättssalen var påtaglig. Men jag tror jag lättade upp allt med ett glatt "hej" innan jag satte mig ned vid mikrofonen där jag avlade en ed på att inte ljuga, förvränga och undanhålla information.
No comments:
Post a Comment